Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
8 Hör min väns röst!
Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
han hoppar fram på höjderna.
9 Min älskade är lik en gasell
eller en ung hjort.
Se, nu står han där
bakom vår vägg,
han blickar in genom fönstret,
han ser genom gallret.
Bruden anför brudgummens ord
10 Min vän börjar tala, han säger till mig:
Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom.
11 Ty se, vintern är förliden,
regntiden är över, den är förbi.
12 Blommorna visar sig på marken,
sångens tid har kommit,
och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
13 Fikonträdets gröna frukter skiftar färg,
vinstockarna står redan i blom,
de sprider sin doft.
Stå upp, min vän, min sköna, och kom!
Jakob kommer till Laban
29 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2 Där fick han se en brunn på fältet och vid den låg tre fårhjordar, ty ur den brunnen brukade man ge hjordarna vatten. Stenen som låg över brunnens öppning var stor. 3 Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan vältra bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning. 4 Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Haran." 5 Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son?" "Ja", svarade de. 6 Han frågade dem vidare: "Står det väl till med honom?" De svarade: "Ja. Se, där kommer hans dotter Rakel med fåren." 7 Jakob sade: "Det är ju ännu full dag och det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen." 8 Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och man har vältrat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten."
9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, ty hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och vältrade bort stenen från öppningen till brunnen och gav sin morbror Labans får vatten. 11 Jakob kysste Rakel och brast i gråt. 12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far. 13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.
Människans orättfärdighet och Guds rättfärdighet
3 Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? 2 Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. 3 Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? 4 Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet:För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig.[a]
5 Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig - jag talar som människor tänker? 6 Nej, aldrig! Hur skulle han då kunna döma världen? 7 Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? 8 Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln