Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Ismael och Hagar drivs bort

⁸ Barnet växte och blev avvant, och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham en stor fest. ⁹ Men då Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar fött åt Abraham, ¹⁰ sade hon till Abraham: "Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte dela arvet med min son, med Isak." ¹¹ Abraham tog mycket illa vid sig för sin sons skull. ¹² Men Gud sade till Abraham: "Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma. ¹³ Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling."

¹⁴ Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken. ¹⁵ När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske ¹⁶ och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: "Jag orkar inte se på när pojken dör." Där hon nu satt på något avstånd brast hon i gråt.

¹⁷ Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: "Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger. ¹⁸ Gå och res upp honom och tag hand om honom. Jag skall göra honom till ett stort folk." ¹⁹ Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.

²⁰ Gud var med pojken, och denne växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt. ²¹ Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.

Psalm 86

Davids förtröstan på Herren i svår nöd

¹ En bön av David.

Det nya livet

6 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? ² Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? ³ Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? ⁴ Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. ⁵ Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. ⁶ Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. ⁷ Ty den som är död är friad från synd. ⁸ Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. ⁹ Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. ¹⁰ Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. ¹¹ Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

²⁴ En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre. ²⁵ Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul,^[a] hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.

²⁶ Var alltså inte rädda för dem. Ty ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen. ²⁷ Vad jag säger till er i mörkret skall ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra skall ni ropa ut på taken. ²⁸ Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. ²⁹ Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt?^[b] Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja.^{[c] 30} På er är till och med alla hårstrån räknade. ³¹ Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. ³² Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. ³³ Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.

Inte fred utan svärd

³⁴ Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. ³⁵ Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, ³⁶ och en man får sina egna till fiender. ³⁷ Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. ³⁸ Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. ³⁹ Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.