Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herren besöker Abraham

18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres te- rebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast. ² Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då han fick syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och bugade sig till jorden ³ och sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. ⁴ Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. ⁵ Jag skall också hämta ett stycke bröd, så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har tagit vägen förbi er tjänare." De sade: "Gör som du har sagt." ⁶ Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: "Skynda dig att ta tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka brödkakor!" ⁷ Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att tillreda den. ⁸ Sedan tog han gräddmjölk, söt mjölk och kalven han låtit tillreda och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.

⁹ Och de frågade honom: "Var är din hustru Sara?" Han svarade: "Där inne i tältet." ¹⁰ Då sade han: "Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara ha en son." Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom. ¹¹ Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade det inte längre på kvinnors vis. ¹² Sara log inom sig och tänkte: "När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal." ¹³ Herren sade till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? ¹⁴ Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son." ¹⁵ Då nekade Sara och sade: "Jag log inte," ty hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du log."

Isaks födelse

21 Herren såg till Sara så som han hade lovat, och Herren gjorde med Sara som han hade sagt. ² Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom. ³ Abraham gav den son som Sara hade fött åt honom namnet Isak. ⁴ Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, som Gud hade befallt honom. ⁵ Abraham var etthundra år när hans son Isak föddes. ⁶ Sara sade: "Gud har fått mig att le. Alla som får höra detta kommer att le med mig." ⁷ Och hon sade: "Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom!"

Psalm 116

Lovsång för räddning ur dödsfara

Frid med Gud

5 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. ³ Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, ⁴ tålamodet fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss. ⁶ Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. ⁷ Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. ⁸ Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Som får utan herde

³⁵ Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ³⁶ När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. ³⁷ Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. ³⁸ Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Jesus sänder ut de tolv

10 Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ² Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, ³ Filippus och Bartolomeus, Thomas och Matteus, publikanen,^[a] Jakob, Alfeus son, och Taddeus,^{[b] 4} Simon ivraren^[c] och Judas Iskariot,^[d] han som skulle förråda honom.

⁵ Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. ⁶ Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. ⁷ Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. ⁸ Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.

⁹ Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, ¹⁰ inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat. ¹¹ När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig, och stanna där tills ni lämnar den orten. ¹² Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det. ¹³ Om huset är värdigt, skall den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, skall er frid vända tillbaka till er. ¹⁴ Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. ¹⁵ Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden.

Som får bland vargar

¹⁶ Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ¹⁷ Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och i sina synagogor skall de gissla^[a] er. ¹⁸ Och ni kommer att föras inför landshövdingar och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ¹⁹ Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.

²¹ En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. ²² Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. ²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.