Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
116 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
21 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
3 Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
2 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».
3 Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
4 Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5 Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
6 men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.