Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Förbundet mellan Gud och Abram

17 När Abram var nittionio år gammal, visade sig Herren för honom och sa: ”Jag är Gud den Väldige^[a]. Lev i gemenskap med mig och var oförvitlig! ² Jag ska upprätta ett förbund mellan oss och ge dig ett oräkneligt antal ättlingar.” ³ Då föll Abram ned med ansiktet mot jorden, och Gud sa: ⁴ ”Detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. ⁵ Du ska inte längre heta Abram^[b], utan Abraham, för jag ska låta dig bli far till många folk. ⁶ Jag ska göra dig mycket fruktsam, och folk och kungar ska härstamma från dig. ⁷ Jag ska upprätta ett förbund mellan mig och dig och dina ättlingar, generation efter generation, ett evigt förbund: jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. ⁸ Jag ska ge hela Kanaans land, där du nu lever som främling, till dig och till dina ättlingar för alltid, och jag ska vara deras Gud.”

⁹ Gud sa vidare till Abraham: ”Du för din del ska hålla mitt förbund, du själv och dina efterkommande, generation efter generation. ¹⁰ Detta förbund mellan mig och er och dina ättlingar innebär att varje manlig individ bland er blir omskuren.^{[c] 11} Ni ska skära bort förhuden som tecken på förbundet mellan mig och er. ¹² Varje pojke, i generation efter generation, ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse, likaså slavar, både de som är födda i ditt hushåll och de som du har köpt från något annat folk och som inte är av din släkt. ¹³ Alla måste de omskäras, både de som är födda hos dig och de köpta. På kroppen kommer ni så att ha mitt eviga förbund. ¹⁴ Den av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren ska utrotas ur folket, för han har brutit mitt förbund.”

¹⁵ Sedan tillade Gud: ”Din hustru Saraj ska inte längre heta Saraj, utan Sara^{[d] 16} och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne. Ja, jag ska välsigna henne och göra henne till mor för många folkslag. Även kungar ska finnas bland hennes ättlingar.”

¹⁷ Då föll Abraham ner inför Herren, samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: ”Skulle en hundraåring bli far? Och skulle Sara få barn när hon är nittio år?” ¹⁸ Men till Gud sa han: ”Bara du låter det gå bra för Ismael!”

¹⁹ Gud svarade: ”Din hustru Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak.^[e] Jag ska ingå mitt förbund med honom och hans ättlingar, och det ska gälla i evighet. ²⁰ Beträffande Ismael har jag hört dig. Jag ska välsigna honom också, låta honom bli fruktsam och föröka sig mycket. Tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande. Jag ska göra honom till ett stort folk. ²¹ Men mitt förbund upprättar jag med Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.”

²² När Gud slutade samtalet med Abraham, lämnade han honom och steg upp igen. ²³ Sedan tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem samma dag, precis som Gud hade sagt till honom. ²⁴ Abraham var 99 år gammal när han omskars, ²⁵ och hans son Ismael var 13 år. ²⁶ Båda blev omskurna på samma dag ²⁷ tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, slavar som var födda i hushållet och de som var köpta utifrån.

Avslutande förmaningar

13 Fortsätt att älska varandra så som syskon bör göra. ² Kom ihåg att visa gästfrihet, för genom detta har somliga fått änglar som gäster utan att veta om det. ³ Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni satt fängslade tillsammans med dem. Dela smärtan med dem som blir misshandlade, som om det var er egen kropp det gällde.

⁴ Se till att alla respekterar äktenskapet och att den äkta sängen hålls obefläckad. Gud kommer ju att döma dem som lever i sexuell omoral och är otrogna i sitt äktenskap. ⁵ Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har ju sagt:

⁶ Därför kan vi också tryggt säga:

⁷ Tänk på era ledare, som förkunnat Guds budskap för er. Se på hur de varit ända till livets slut, och ha deras tro som föredöme. ⁸ Jesus Kristus är densamme igår, idag och i all evighet. ⁹ Låt er inte lockas av allehanda främmande läror. Det är bra att hjärtat blir stärkt av nåden, inte av en viss sorts mat. De som fokuserat på sådant har inte haft någon nytta av det.

¹⁰ Vi har ett offeraltare från vilket de som tjänstgör i förbundstältet inte har rätt att äta. ¹¹ Översteprästen bär in blodet av de slaktade djuren i helgedomen som syndoffer, och djurens kroppar bränns utanför lägret.^{[c] 12} Därför led Jesus också utanför stadsporten för att helga folket med sitt eget blod.

¹³ Så låt oss gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. ¹⁴ Här har vi ju inte någon stad som består, utan vi söker den som ska komma.

¹⁵ Låt oss därför genom honom ständigt ge vårt hyllningsoffer till Gud, en frukt från de läppar som prisar hans namn. ¹⁶ Glöm inte heller att göra gott mot andra och dela med er av det ni har, för sådana offer behagar Gud.