Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Lovprisning till Skaparen och Herren

Gud lovar Abram en son

15 Något senare kom Herrens ord till Abram i en syn:

² Men Abram svarade: ”Herre, Herre, vad kan du ge mig? Jag går ju bort barnlös. Min tjänare Elieser från Damaskus kommer att ärva mig.”^{[a] 3} Abram sa vidare: ”Du har ju inte gett mig några barn. Då blir det min tjänare som ärver mig.”

⁴ Då kom Herrens ord till honom igen: ”Nej, din tjänare kommer inte att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva dig.” ⁵ Sedan förde Gud ut Abram och sa till honom: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Så talrika ska dina efterkommande^[b] bli.” ⁶ Och Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.^[c]

⁷ Han sa till honom: ”Jag är Herren, som förde dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som egendom.” ⁸ Men Abram svarade: ”Herre, Herre, hur kan jag veta att jag ska få det här?” ⁹ Då sa Herren till honom att hämta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva. ¹⁰ Abram hämtade djuren och styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.^{[d] 11} Och när rovfåglar angrep de slaktade djuren, schasade Abram bort dem.

¹² När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och ett fruktansvärt, skrämmande mörker kom över honom.

¹³ Då sa Herren till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. ¹⁴ Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar, och efter det ska de gå därifrån med stora rikedomar. ¹⁵ Själv kommer du att dö i frid och begravas hos dina fäder vid hög ålder. ¹⁶ I den fjärde generationen ska dina ättlingar komma tillbaka hit, för amoréerna kommer inte att ha fyllt sina synders mått förrän då.”

¹⁷ När solen gick ner och det blev mörkt, syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.^[e]

¹⁸ Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: ”Jag ger detta land till dina ättlingar, ända från Egyptens flod till den stora floden Eufrat, ¹⁹ kenitéernas, kenisséernas, kadmonéernas, ²⁰ hettiternas, perisséernas, refaéernas,

Jesus botar blinda och stumma

²⁷ När Jesus gick därifrån följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, Davids Son,^[a] förbarma dig över oss!” ²⁸ De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra det?”

”Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”

²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.” ³⁰ Och plötsligt kunde de se.

Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon, ³¹ men trots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.

³² När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala. ³³ Jesus drev då ut den onda anden, och den stumme började tala. Folk blev häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”

³⁴ Men fariseerna sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”