Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Guds oföränderlighet och allmakt

Regnbågen

⁸ Sedan sa Gud till Noa och hans söner: ⁹ ”Jag upprättar nu ett förbund med er och era ättlingar ¹⁰ och med alla levande varelser med er, alla fåglar och boskapsdjur och vilda djur, alla som kom ut ur arken. ¹¹ Jag ska upprätthålla mitt förbund med er och aldrig mer låta flodvattnen utplåna allt liv och fördärva jorden.”

¹² Gud sa: ”Jag ska sätta ett tecken på förbundet mellan mig och er och alla levande varelser som är med er för alla kommande generationer: ¹³ min regnbåge sätter jag bland molnen. Den ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. ¹⁴ När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen, ¹⁵ och jag ska komma ihåg mitt förbund med er och med varje levande varelse och aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och utplåna allt liv. ¹⁶ När regnbågen är i skyn, ska jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och alla slags levande varelser på jorden.” ¹⁷ Och Gud sa till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund jag instiftat mellan mig och allt levande på jorden.”

³⁹ När det ljusnade kände de inte igen kusten, men de såg en bukt med en sandstrand och beslöt sig för att försöka få fartyget att driva iland där. ⁴⁰ De kapade därför ankartrossarna och lämnade ankarna i havet, sänkte ner rodret, hissade förseglet och satte kurs mot stranden. ⁴¹ Men fartyget stötte emot ett rev och gick på grund. Fören satt ohjälpligt fast medan aktern började brytas sönder av bränningarna.

⁴² Soldaterna beslöt då att döda alla fångarna, så att ingen skulle kunna simma iland och fly. ⁴³ Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Sedan befallde han att alla simkunniga skulle hoppa överbord och ta sig iland. ⁴⁴ Resten skulle försöka flyta iland med hjälp av plankor och vrakdelar^[a] från det sönderbrutna fartyget. På det sättet lyckades alla rädda sig upp på stranden.