Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁵ Herren Gud såg vidden av den mänskliga ondskan på jorden, och att människornas liv och tankar ständigt var alltigenom inriktade på det onda. ⁶ Herren sörjde^[a] att han hade skapat dem, och han var bedrövad i sitt hjärta.

⁷ Herren sa: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jorden, och tillsammans med dem alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, för jag ångrar att jag skapade dem.”

⁸ Men på Noa såg Herren med välvilja.

Noa och hans familj räddas från floden

⁹ Detta är berättelsen om Noas släkt:

Noa var en rättfärdig och oklanderlig man bland sina samtida. Han levde i gemenskap med Gud. ¹⁰ Han hade tre söner: Sem, Ham och Jafet.

¹¹ I Guds ögon blev världen mer och mer fördärvad och full av våld. ¹² Gud såg hur fördärvad jorden var: hela människosläktet^[b] levde ett fördärvat liv. ¹³ Och Gud sa till Noa: ”Jag har beslutat mig för att utplåna hela människosläktet, för på grund av människan är jorden fylld av våld. Jag ska utplåna både henne och jorden. ¹⁴ Bygg en ark^[c] av goferträ, gör olika rum i arken och täta den med jordbeck både invändigt och utvändigt. ¹⁵ Gör den 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. ¹⁶ Gör också ett tak med en halv meters resning^[d], sätt en dörr på sidan och gör ett nedre däck, ett mellandäck och ett övre däck.

¹⁷ Jag ska låta en översvämning täcka jorden och förgöra varje levande varelse, alla som det finns livsande i. Allting på jorden kommer att gå under.

¹⁸ Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du ska gå in i arken tillsammans med din hustru, dina söner och deras hustrur. ¹⁹ Ta ett par av varje djurart, en hane och en hona, med dig i arken för att hålla dem vid liv med dig. ²⁰ Ett par av varje art av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur ska komma till dig för att överleva. ²¹ Samla också ihop all slags mat som ni och dessa kan äta.”

²² Noa gjorde allt precis som Gud hade befallt.

Resan till Rom

27 När det blev dags för oss^[a] att resa till Italien, överlämnades Paulus och några andra fångar till en officer vid Kejsarbataljonen som hette Julius. ² Vi gick ombord på ett fartyg i Adramyttion som skulle lägga till i några hamnar längs provinsen Asiens kust och så seglade vi iväg. Med på resan hade vi också Aristarchos från Thessalonike i Makedonien.

³ Följande dag lade vi till i Sidon och Julius var mycket vänlig mot Paulus och lät honom gå iland för att besöka vänner och njuta av deras gästfrihet. ⁴ När vi sedan lade ut därifrån, fick vi motvind och seglade därför i lä av Cypern. ⁵ Efter det var vi ute på öppna havet och passerade Kilikien och Pamfylien innan vi lade till i Myra i Lykien. ⁶ Där hittade officeren ett fartyg från Alexandria som skulle till Italien och han tog oss ombord på det.

⁷ Under flera dagar gick nu seglingen långsamt och när vi till slut närmade oss Knidos, tillät vinden oss inte att hålla kursen. Då seglade vi i lä av Kreta vid Salmone. ⁸ Där lyckades vi kämpa oss fram längs kusten och kom efter ett tag till en plats som kallas Goda hamnarna nära staden Lasaia. ⁹ Vi hade vid det laget förlorat mycket tid och det höll på att bli farligt för seglingar eftersom fastedagen redan var förbi.^[b] Paulus varnade dem ¹⁰ och sa: ”Mina vänner, jag ser att det kommer att bli stora problem om vi fortsätter resan. Både fartyget och lasten kommer att gå förlorade och vi kommer att riskera våra egna liv.” ¹¹ Men officeren lyssnade mer på kaptenen och fartygets ägare än på Paulus. ¹² Och eftersom det här inte var någon bra vinterhamn, tyckte de flesta att man skulle segla vidare och försöka ta sig till Foinix och stanna där över vintern. Det var en hamn på Kreta som bara var öppen mot sydväst och nordväst.