Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta!

³⁶ Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”

³⁷ När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”

³⁸ Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. ³⁹ För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”

⁴⁰ Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” ⁴¹ De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.

Tacksägelse för räddning från en säker död

¹⁷ Om ni kallar honom Fader när ni ber, han som utan att göra någon skillnad på människor dömer var och en efter hans gärningar, lev då i gudsfruktan under den tid av främlingskap som ni lever här. ¹⁸ Ni vet själva att det inte var med något förgängligt som silver eller guld som ni köptes fria från det meningslösa liv som både ni och era förfäder levde. ¹⁹ Nej, det var med Kristus dyrbara blod, ett lamm utan fläck eller fel. ²⁰ Han var utsedd redan innan världen skapades, men det var först nu vid tidens slut som han uppenbarades för er skull. ²¹ Genom honom tror ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och förhärligade honom, så att ni kan tro och hoppas på Gud.

²² Ni har renat er själva genom att lyda sanningen och kan nu visa varandra en uppriktig syskonkärlek. Älska varandra av hela hjärtat. ²³ Ni har ju blivit födda på nytt, inte genom en förgänglig säd utan genom en oförgänglig, genom Guds levande och bestående ord.

Två lärjungar på väg till Emmaus

¹³ Samma dag var två lärjungar på väg till en by som heter Emmaus och som ligger drygt en mil från Jerusalem. ¹⁴ De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ Och plötsligt, medan de pratade och diskuterade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem. ¹⁶ Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.

¹⁷ ”Vad är det ni går här och diskuterar med varandra?” undrade han.

Då stannade de, och med sorg i blicken ¹⁸ svarade en av dem, som hette Kleopas: ”Är du bara en besökare som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt där de senaste dagarna?”

¹⁹ ”Vad är det som har hänt?” frågade han.

”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet, som var mäktig i ord och gärning inför både Gud och människor. ²⁰ Men översteprästerna och medlemmarna i rådet överlämnade honom till att dömas till döden och korsfästas. ²¹ Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel!

Idag är det dessutom tredje dagen sedan allt detta hände, ²² och nu har några kvinnor bland oss gjort oss helt uppskakade. De gick nämligen ut till graven tidigt i morse ²³ men fann inte hans kropp. När de kom tillbaka berättade de att de i en syn hade sett änglar, som sa att han lever. ²⁴ Några av de våra gick därför till graven, och de fann att det stämde som kvinnorna hade sagt. Men honom såg de inte.”

²⁵ Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt era hjärtan har för att tro på det som profeterna har sagt! ²⁶ Skulle inte Messias lida detta och efter det gå in i sin härlighet?” ²⁷ Sedan förklarade han för dem, med början hos Mose och alla profeterna, vad som stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸ Vid det laget var de nästan framme i byn dit de var på väg, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare. ²⁹ Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss. Det börjar ju redan bli kväll, och dagen har gått.” Jesus följde då med dem in och stannade. ³⁰ När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det och räckte det till dem. ³¹ Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men då var han försvunnen ur deras åsyn.

³² De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann i våra hjärtan när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” ³³ Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra församlade. ³⁴ Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Simon!”

³⁵ Då berättade de två vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.