Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
4 Herren Herren har givit mig en tunga med lärdom,
så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte.
Han väcker var morgon mitt öra,
han väcker det till att höra på lärjungasätt.
5 Herren Herren har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte vikit tillbaka.
6 Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig
och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån.
Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott.
7 Herren Herren skall hjälpa mig,
därför behöver jag inte skämmas,
därför gör jag mitt ansikte hårt som sten.
Jag vet att jag inte kommer på skam.
8 Den som förklarar mig rättfärdig är nära.
Vem vill då gå till rätta med mig?
Må han träda fram tillsammans med mig.
Vem är min motpart?
Låt honom komma hit.
9 Se, Herren Herren kommer att hjälpa mig.
Vem vill då döma mig skyldig?
De skall alla slitas ut som ett klädesplagg,
mal skall förtära dem.
Psalm 70
Bön om snar hjälp
1 För sångmästaren, av David, till åminnelse.
2 Gud, kom till min räddning!
Herre, skynda till min hjälp!
3 Låt dem komma på skam och blygas
som står efter mitt liv.
Låt dem vika tillbaka och drabbas av vanära
som önskar mig olycka.
4 Låt dem vända tillbaka i sin skam
som säger: "Rätt åt honom!"
5 Alla som söker dig
skall jubla och vara glada i dig.
De som älskar din frälsning
skall alltid säga:
"Högtlovad vare Gud!"
6 Jag är betryckt och fattig,
Gud, skynda till mig!
Du är min hjälp och min befriare.
Herre, dröj inte!
Maning till uthållighet
12 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 3 Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
21 När Jesus hade sagt detta, upprördes han i sin ande och vittnade: "Amen, amen säger jag er: En av er skall förråda mig." 22 Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena. 23 En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida. 24 Simon Petrus gav honom ett tecken att han skulle fråga vem han talade om. 25 Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" 26 Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket som jag doppar." Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27 När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: "Gör snart vad du tänker göra." 28 Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför han sade detta till honom. 29 Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt till honom att han skulle köpa något som de behövde till högtiden, eller att han skulle ge något åt de fattiga. 30 När han hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.
31 Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. 32 Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln