Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ångerpsalm. Herren förlåter den som bekänner sin synd
130 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör mitt rop,
lyssna till mina böner.
3 Om du, Herre, håller räkning på synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.
5 Jag väntar på Herren,
jag väntar och sätter mitt hopp till hans ord.
6 Jag väntar på Herren mer än väktarna på morgonen,
ja, mer än väktarna på morgonen.
7 Israel, hoppas på Herren,
för hos Herren finns nåd,
hos honom finns full befrielse.
8 Han ska befria Israel från alla deras synder.
10 Du människa, säg till Israels folk: ’Ni säger: ”Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi tynar bort med dem. Hur ska vi kunna leva?” ’ 11 Säg till dem: ’Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag önskar inte den ogudaktiges död. Jag vill att den gudlöse vänder om från sitt onda leverne, så att han får leva. Vänd om, vänd om från ert onda leverne! Varför skulle ni dö, israeliter?’
12 Säg därför, du människa, till dina landsmän: ’Den rättfärdiges rättfärdighet kan inte rädda honom när han begår en överträdelse, och den gudlöses gudlöshet kommer inte att leda honom till fall, när han vänder om från sin gudlöshet. Den rättfärdige ska inte heller få leva genom sin rättfärdighet när han syndar.’ 13 Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, men han förtröstar på sin egen rättfärdighet och gör det onda, ska inget av hans rättfärdighet bli ihågkommet. Han ska dö för det onda han gjort. 14 Likaså: Om jag säger till den gudlöse att han måste dö, men han då vänder om från sin synd och gör det som är rätt och rättfärdigt, 15 lämnar igen panten han tagit för lån eller lämnar tillbaka det han har stulit, följer livets bud och inte gör något ont – då ska han få leva. Han ska inte dö, 16 och ingen av hans gamla synder ska dras upp inför honom. Han har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han ska få leva.
Den sjunde ängeln blåser i sin trumpet
15 Den sjunde ängeln blåste i sin trumpet och starka röster hördes från himlen. De sa:
”Kungamakten över världen
tillhör nu vår Herre och hans Smorde,
och han ska regera i all evighet.”
16 De tjugofyra himmelska ledarna, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sa:
”Vi tackar dig, Herre Gud, Allsmäktig,
du som är och som var,
för att du har tagit makten,
din stora makt, och ska regera.
18 Folken rasade i vrede,
men nu har din vrede kommit.
Det är dags för de döda att dömas.
Du ska belöna dina tjänare profeterna
och de heliga och dem som fruktar ditt namn,
både små och stora.
Och du ska förgöra dem som förgör jorden.”
19 Sedan öppnades Guds tempel i himlen, och där inne kunde man se förbundsarken[a]. Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev jordbävning och stora hagel föll.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.