Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens eviga trofasthet
146 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill prisa Herren så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag finns till.
3 Lita inte på de mäktiga,
på människor som inte kan rädda.
4 När människans ande lämnar henne
återvänder hon till stoftet,
och alla hennes planer blir om intet.
5 Men lycklig är den som väntar på hjälp från Jakobs Gud,
och hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han har gjort himlen och jorden,
haven och allt som finns i dem.
Hans trofasthet består för evigt.
7 Han skaffar rätt åt de förtryckta
och ger mat till de hungriga.
Herren befriar fångarna.
8 Herren öppnar de blindas ögon.
Herren lyfter upp de nerböjda.
Herren älskar de rättfärdiga.
9 Herren skyddar främlingar
och har omsorg om faderlösa och änkor,
men de gudlösas planer hindrar han.
10 Herren är kung för evigt, din Gud, Sion,
från generation till generation.
Halleluja!
17 Jag ska byta ut ditt koppar mot guld,
ditt järn mot silver,
ditt trä mot koppar
och dina stenar mot järn.
Jag ska göra friden till din överhet
och rättfärdigheten till din härskare.
18 Man ska inte mer höra om våld i ditt land
eller förödelse och ödeläggelse inom dina gränser.
Dina murar ska du kalla ’räddning’
och dina portar ’lovsång’.
19 Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen
och månen inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20 Din sol ska aldrig gå ner,
din måne aldrig avta,
för Herren är ditt eviga ljus.
Din sorgetid är över.
21 Alla i ditt folk ska vara rättfärdiga,
och de ska för evigt äga landet.
De är ett skott som jag har planterat,
jag har gjort dem
för att visa min härlighet.
22 Av den minste ska det bli en skara på tusen,
av den ringaste blir det ett mäktigt folk.
Jag, Herren, ska låta detta ske snabbt,
när tiden är inne.
Jesus botar blinda och stumma
27 När Jesus gick därifrån följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, Davids Son,[a] förbarma dig över oss!” 28 De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra det?”
”Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”
29 Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.” 30 Och plötsligt kunde de se.
Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon, 31 men trots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.
32 När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala. 33 Jesus drev då ut den onda anden, och den stumme började tala. Folk blev häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”
34 Men fariseerna sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.