Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Saul och David
(16:1—31:13)
Samuel smörjer David till kung
16 Slutligen sa Herren till Samuel: ”Nu har du sörjt länge nog över denne Saul som jag har förkastat som Israels kung. Fyll din flaska med olja och gå; jag sänder dig till Betlehem, till Jishaj, för jag har utvalt en av hans söner till att bli kung.” 2 Men Samuel frågade: ”Hur kan jag gå dit[a]? Om Saul får reda på det kommer han att döda mig.”
”Ta med dig en kviga och säg att du har kommit för att offra till mig”, svarade Herren. 3 ”Inbjud sedan Jishaj till offret, så ska jag visa dig vad du ska göra. Den jag utpekar ska du smörja åt mig!”
4 Samuel gjorde då som Herren hade sagt. När han anlände till Betlehem, kom stadens äldste för att möta honom. Men de var alla rädda och undrade: ”Du kommer väl med frid?” 5 Han svarade: ”Allt är väl! Jag har kommit hit för att offra till Herren. Rena er och kom med mig till offret!” Sedan renade han också Jishaj och hans söner och inbjöd dem till offret.
6 När de kommit fram, såg Samuel Eliav och tänkte: ”Här står nog nu Herrens smorde inför honom.” 7 Men Herren sa till Samuel: ”Nej, du ska inte bedöma honom efter hans utseende eller längd. Honom har jag förkastat. Herren ser inte på samma sätt som människor. Människor dömer efter det yttre, men Herren ser till hjärtat.”
8 Då bad Jishaj sin son Avinadav stiga fram inför Samuel, men Herren sa: ”Inte heller han är den som Herren utvalt.” 9 Sedan bad Jishaj sin son Shamma att gå fram, men Samuel sa: ”Nej, inte heller han är den som Herren utvalt.”
10 På samma sätt lät Jishaj sju av sina söner komma fram, men Samuel sa: ”Herren har inte utvalt någon av dem.” 11 Samuel frågade då Jishaj: ”Är detta alla söner du har?” ”Nej”, svarade Jishaj. ”En son återstår, den allra yngste, men han är ute på fälten och vallar fåren.” ”Skicka omedelbart efter honom”, sa Samuel, ”för vi slår oss inte ner förrän han kommer.”
12 Då skickade Jishaj efter David, som var en pojke som såg mycket bra ut, rödkindad och med vackra ögon. Och Herren sa: ”Han är det! Smörj honom!”
13 Samuel tog då oljehornet och smorde David i brödernas närvaro. Och från den dagens kom Herrens Ande över David och var ständigt med honom. Sedan återvände Samuel till Rama.
Den gode herden
23 En psalm av David.
Herren är min herde,
ingenting ska fattas mig.
2 Han låter mig vila på gröna ängar
och leder mig till lugna vatten.
3 Han ger mig ny kraft.[a]
Han leder mig på rättfärdighetens vägar
för sitt namns skull.
4 Även om jag vandrar i den mörkaste dal[b],
fruktar jag inget ont,
för du är med mig,
och din käpp och stav tröstar mig.
5 Du dukar ett bord för mig
framför ögonen på mina fiender,
du smörjer mitt huvud med olja,
min bägare flödar över.
6 Din godhet och nåd följer mig i hela mitt liv,
och jag ska få bo i Herrens hus för alltid[c].
8 Förut levde ni ju i mörker, men nu har ni i Herren blivit ljus. Lev då som de som tillhör ljuset. 9 Ljusets frukt är ju godhet, rättfärdighet och sanning. 10 Sök alltid efter det som behagar Herren. 11 Delta inte i mörkrets fruktlösa gärningar, utan avslöja dem i stället. 12 Vad dessa människor har för sig i hemlighet är så skamligt att man inte ens kan tala om det. 13 Men alltsammans ska avslöjas, när ljuset får göra det synligt, 14 för ljuset avslöjar allt. Det är därför man brukar säga:
”Vakna, du som sover,
stå upp från de döda,
så ska Kristus lysa över dig.”[a]
Jesus botar en man som föddes blind
9 När Jesus gick vidare fick han se en man som hade varit blind sedan födseln.
2 Då frågade hans lärjungar: ”Rabbi, för vems synd föddes den här mannen blind, hans egen eller hans föräldrars?”
3 Jesus svarade dem: ”Det var varken för att han själv eller hans föräldrar syndade. Men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4 Vi måste, så länge det är dag, göra hans gärningar som har sänt mig. Snart blir det natt, och då kan ingen arbeta. 5 Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.”
6 Sedan spottade han på marken och gjorde en deg av lera som han strök på mannens ögon, 7 och han sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen” (Siloa betyder utsänd). Mannen gick då iväg till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
8 Hans grannar och andra som hade sett honom som tiggare, frågade varandra: ”Är det inte han som satt och tiggde förut?”
9 ”Jo, det är det”, sa en del, medan andra sa: ”Nej, han är bara lik honom.”
Men själv sa han: ”Visst är det jag.”
10 Då frågade de honom: ”Hur kan det komma sig att du ser?”
11 Mannen svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon, och sedan sa han åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Och när jag hade gjort det så kunde jag se.”
12 De frågade honom: ”Var finns han nu?”
Men mannen svarade: ”Det vet jag inte.”
Fariseerna förhör mannen som föddes blind
13 Då tog de med sig mannen som hade varit blind till fariseerna. 14 Det var på en sabbat som Jesus hade gjort degen och gett mannen hans syn. 15 När fariseerna frågade hur det kom sig att han kunde se, berättade han än en gång: ”Han strök en deg på mina ögon, och när jag hade tvättat mig, kunde jag se.”
16 En del av fariseerna sa då: ”Den mannen kan inte vara sänd av Gud eftersom han inte håller sabbaten.” Men andra sa: ”En syndare kan väl inte göra sådana tecken?” Så var deras meningar delade.
17 Och igen frågade de mannen som hade varit blind: ”Vad säger du själv om honom? Det var ju du som fick din syn.” Mannen svarade då: ”Han är en profet.”
18 Men judarna tvivlade på att den botade mannen överhuvudtaget hade varit blind, så de kallade på hans föräldrar 19 och frågade dem: ”Är det här er son? Föddes han blind som ni säger? Och hur kan det då komma sig att han ser nu?”
20 Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det är vår son och att han föddes blind. 21 Men hur han kan se nu det vet vi inte, och inte heller vem som har botat honom. Fråga honom själv. Han är gammal nog att svara själv.”
22 Detta sa de för att de var rädda för judarna, som redan då hade bestämt att den som erkände Jesus som Messias skulle utstötas ur synagogan. 23 Därför sa hans föräldrar: ”Han är gammal nog, fråga honom själv.”
24 För andra gången kallade de därför till sig mannen som hade varit blind och sa till honom: ”Ge Gud äran.[a] Vi vet att den där mannen är en syndare.”
25 Men mannen svarade: ”Om han är en syndare eller ej, det vet jag inte. Det enda jag vet är att förut var jag blind, men nu kan jag se.”
26 Då frågade de honom än en gång: ”Vad gjorde han med dig? Hur gjorde han när du fick din syn?”
27 Mannen svarade: ”Det har jag ju redan berättat, men ni lyssnar inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?”
28 Då hånade de honom och sa: ”Det är du som är hans lärjunge. Vi är lärjungar till Mose. 29 Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.”
30 ”Det var underligt”, svarade mannen. ”Han gav mig min syn, och ändå vet ni inte varifrån han kommer. 31 Men att Gud inte lyssnar till syndare, det vet vi. Han lyssnar till den som fruktar honom och gör hans vilja. 32 Aldrig någonsin har man hört talas om någon som har botat en som föddes blind. 33 Om den här mannen inte var sänd av Gud, så skulle han inte kunna göra något sådant.”
34 ”Du är helt och hållet född i synd!”, sa de till honom. ”Försöker du undervisa oss?” Och så drev de bort honom.
Jesus talar om andlig blindhet
35 Jesus fick snart höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom igen frågade han: ”Tror du på Människosonen?”
36 Mannen svarade: ”Herre, säg mig vem han är, så att jag kan tro på honom.”
37 Jesus sa: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.”
38 Då föll mannen ner framför Jesus och sa: ”Jag tror, Herre.”
39 Sedan sa Jesus: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser ska börja se, och de som ser ska bli blinda.”
40 Några fariseer som var där med honom hörde det och frågade: ”Menar du att vi skulle vara blinda?”
41 Då svarade Jesus: ”Om ni var blinda skulle ni vara utan synd. Men nu menar ni att ni kan se, och därför finns er synd kvar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.