Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En högtidssång

81 För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.

Isak gifter sig med Rebecka

24 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt. ² Abraham sa till sin förvaltare och äldste tjänare: ”Lägg din hand under min höft och ³ svär^[a] vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son av de kanaaneiska flickorna på orten där jag nu bor! ⁴ Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och ta en hustru åt min son Isak där!”

⁵ ”Men om jag inte kan hitta en flicka som vill följa med mig till det här landet?” frågade tjänaren, ”ska jag då ta med din son dit, tillbaka till det land som du kommer ifrån?” ⁶ ”Nej, det får du inte göra vad som än händer”, svarade Abraham. ⁷ ”Herren, himlens Gud, förde mig bort från mitt hem, mina fäders land, och svor under ed att ge mig och mina ättlingar detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och du ska finna en flicka därifrån som kan bli min sons hustru. ⁸ Om hon inte vill följa med dig är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit.”

⁹ Tjänaren lade då handen under sin herre Abrahams höft och svor en ed att göra så. ¹⁰ Han tog med sig tio av sin husbondes kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde, och reste till den stad där Nachor bodde, i Aram Naharajim^[b]. ¹¹ Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.

¹² ”Herre, min husbonde Abrahams Gud”, bad han, ”visa att du är god mot min husbonde Abraham och hjälp mig att lyckas. ¹³ Här står jag nu bredvid denna källa och byns flickor kommer ut för att hämta vatten. ¹⁴ Om jag ber en av dem: ’Låna mig din kruka så att jag får dricka’ och hon då säger: ’Javisst, och jag ska ge vatten åt dina kameler också’, så låt det då vara den som du har utsett till din tjänare Isak. Då vet jag att du har visat godhet mot min husbonde.”

¹⁵ Innan han knappt hunnit be färdigt, kom Rebecka, dotter till Betuel, son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru, med en vattenkruka på sin axel. ¹⁶ Hon var mycket vacker och orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan, fyllde sin kruka och kom upp igen. ¹⁷ Tjänaren skyndade fram till henne och bad om vatten att dricka.

¹⁸ ”Javisst, min herre”, sa hon och böjde snabbt ner krukan åt honom så att han kunde dricka. ¹⁹ Sedan sa hon: ”Jag ska hämta vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.”

²⁰ Hon tömde krukan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog. ²¹ Tjänaren betraktade henne tyst för att se om Herren låtit hans färd lyckas eller inte. ²² När kamelerna hade slutat dricka, tog han fram en näsring av guld som vägde en halv sikel^[c], och två guldarmband som vägde tio siklar.

²³ ”Säg mig, vems dotter är du?” frågade han. ”Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?” ²⁴ ”Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nachor”, svarade hon, ²⁵ och fortsatte: ”Vi har gott om halm och mat åt kamelerna, och gästrum har vi också.”

²⁶ Då föll mannen ner på marken och tillbad Herren ²⁷ och sa: ”Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har upphört med att visa sin godhet och trofasthet gentemot min herre! Och mig har Herren lett till en familj som är släkt med min husbonde.”

Hälsningar

¹ Från den gamle.

Till den utvalda frun och hennes barn,^[a] som jag i sanning älskar, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. ² Det gör vi för sanningens skull, som förblir i oss och ska vara med oss för evigt.

³ Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och från Jesus Kristus, Faderns Son, ska vara med oss i sanning och kärlek.

Kärlek och sanning

⁴ Jag blev mycket glad när jag förstod att några av dina barn följer sanningen, precis som Fadern har befallt oss.

⁵ Nu ber jag dig, min fru – inte för att skriva något nytt bud till dig, utan det som vi har haft redan från början: låt oss älska varandra. ⁶ Kärlek är att vi lever efter hans bud. Det här är budet ni har hört från början, att ni ska leva i kärleken.

⁷ Många bedragare har spridits ut över världen, och de erkänner inte att Jesus Kristus har blivit en verklig människa.^[b] Varje sådan är en bedragare, en antikrist^[c]. ⁸ Se upp så att ni inte förlorar det som ni^[d] har arbetat för, utan får full lön. ⁹ Den som går sin egen väg och inte håller sig till Kristus undervisning har inte Gud med sig. Men den som förblir i hans undervisning har både Fadern och Sonen.

¹⁰ Om någon kommer till er och vill undervisa om något annat än det här, så bjud inte hem honom och hälsa honom inte välkommen. ¹¹ Den som tar emot en sådan blir medskyldig till hans onda gärningar.

Avslutning

¹² Jag har mycket mer att säga till er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället att snart kunna hälsa på er, så att vi kan prata med varandra och få uppleva fullständig glädje.

¹³ Din utvalda systers barn hälsar dig.^[e]