Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Vatten ur klippan

(4 Mos 20:1-13)

17 Hela Israels menighet lämnade öknen Sin och vandrade på Herrens befallning i etapper till Refidim. Men när de slog läger där, fanns det inget vatten att dricka. ² Då började folket klaga på Mose och krävde: ”Ge oss vatten!” Mose frågade: ”Varför anklagar ni mig? Tänker ni sätta Herren på prov igen?”

³ Men plågade av sin törst fortsatte de att klaga mot Mose: ”Varför förde du oss ut ur Egypten, så att vi skulle behöva dö här med våra barn och vår boskap?”

⁴ Då ropade Mose till Herren: ”Vad ska jag göra med detta folk? De är färdiga att stena mig.” ⁵ Herren sa till Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Ta också med dig den stav du hade när du slog på Nilen. ⁶ Jag ska stå framför dig där på klippan vid berget Horeb^[a]. Slå på klippan med din stav, så ska vatten komma fram ur den. Då ska folket få att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel. ⁷ Han kallade platsen Massa och Meriva^[b] för det var där israeliterna klagade på Mose och prövade Herren genom att säga: ”Är Herren mitt ibland oss eller inte?”

En uppmaning att hylla och lyda Herren

Räddade genom tron på Jesus Kristus

5 När vi nu har blivit rättfärdiga inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.

³ Men inte bara det, vi är också stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga. ⁴ Och uthålligheten ger fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.

⁶ Medan vi fortfarande var svaga, dog Kristus vid rätt tidpunkt för de ogudaktiga. ⁷ Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en rättfärdig – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god. ⁸ Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare. ⁹ När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, kan vi vara helt säkra på att han också ska rädda oss från vreden. ¹⁰ Om vi då var Guds fiender men blev försonade med honom genom hans Sons död, så kan vi därför, när vi nu är försonade, också vara säkra på att vi blir räddade genom hans liv.

¹¹ Men inte nog med det, vi är stolta i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi har fått försoningen.

⁵ och så kom han till en stad i Samarien som heter Sykar och som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef. ⁶ Där ligger också Jakobs brunn och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av vandringen, satte han sig vid brunnen.

⁷ Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka!” ⁸ Hans lärjungar hade gått in till staden för att köpa mat. ⁹ Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.

¹⁰ Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”

¹¹ ”Men, Herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få levande vatten? ¹² Du är väl inte större än vår förfader Jakob som gav oss den här brunnen och som han själv och hans söner och boskap drack av?”

¹³ Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen. ¹⁴ Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig i evighet törstig igen för mitt vatten blir en källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”

¹⁵ ”Herre”, sa kvinnan, ”ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten!”

¹⁶ Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man!”

¹⁷ ”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.

”Du har rätt när du säger att du inte har någon man”, sa Jesus. ¹⁸ ”Du har haft fem män och den du har nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”

¹⁹ ”Herre”, sa kvinnan, ”jag ser att du är en profet. ²⁰ Våra förfäder har tillbett på det här berget^[a], men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”

²¹ Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. ²² Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna. ²³ Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker. ²⁴ Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”

²⁵ Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”

²⁶ Då sa Jesus till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”

²⁷ Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.

²⁸ Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: ²⁹ ”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” ³⁰ Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.

³¹ Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta ³² men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”

³³ Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”

³⁴ Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. ³⁵ Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. ³⁶ Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. ³⁷ För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. ³⁸ Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”

Många samarier kommer till tro

³⁹ Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” ⁴⁰ Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. ⁴¹ När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom ⁴² och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”