Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 95

Uppmaning till tillbedjan och lydnad

⁹ Därefter sade Mose till Aron: "Säg till hela Israels menighet: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni knotar." ¹⁰ När sedan Aron hade talat till hela Israels menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.

¹¹ Och Herren sade till Mose: ¹² "Jag har hört hur Israels barn knotar. Säg till dem: I skymningen skall ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud."

¹³ På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret. ¹⁴ När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. ¹⁵ Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: "Vad är det här?" Mose sade till dem: "Detta är brödet som Herren har gett er att äta. ¹⁶ Och detta är vad Herren har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält."

¹⁷ Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. ¹⁸ Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat. ¹⁹ Och Mose sade till dem: "Ingen får lämna kvar något av det till i morgon." ²⁰ Men de lydde inte Mose, utan somliga sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem. ²¹ De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.

Den nedbrutna skiljemuren

¹¹ Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand. ¹² Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte.^[a] Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. ¹³ Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. ¹⁴ Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren.^{[b] 15} Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. ¹⁶ Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. ¹⁷ Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. ¹⁸ Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. ¹⁹ Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. ²⁰ Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. ²¹ Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. ²² I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.