Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En uppmaning att hylla och lyda Herren

⁹ Sedan sa Mose till Aron: ”Säg till hela Israels folk att komma fram inför Herren, eftersom han har hört deras klagan.” ¹⁰ Aron talade sedan till israeliternas menighet och när de vände sig mot öknen, uppenbarade sig Herrens härlighet i molnet.

¹¹ Herren talade till Mose: ¹² ”Jag har hört israeliternas klagan. Säg till dem: ’I skymningen ikväll ska ni få kött och imorgon ska ni mättas med bröd och då ska ni förstå att jag är Herren, er Gud.’ ”

¹³ Den kvällen kom en stor mängd vaktlar och täckte hela lägret och på morgonen låg det dagg runt omkring lägerplatsen. ¹⁴ När daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något tunt, frasigt^[a], som liknade rimfrost på marken. ¹⁵ När israeliterna såg detta, frågade de varandra: ”Vad är det här?” De visste inte vad det var.

Mose svarade: ”Det är den mat som Herren har gett er att äta. ¹⁶ Herren har befallt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, ett omermått^[b] per person.”

¹⁷ Israeliterna gjorde så. Några samlade mer, andra samlade mindre. ¹⁸ Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått, hade de som samlat mycket inte för mycket, och de som hade samlat litet hade inte för lite. Alla hade samlat så mycket som de behövde.

¹⁹ Och Mose sa till folket: ”Lämna ingenting kvar till i morgon!” ²⁰ Men det fanns sådana som inte ville lyssna till Mose utan lämnade lite kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade illa och Mose blev arg på dem. ²¹ Så samlade de mat varje morgon, var och en efter sitt behov, och när solen steg allt högre smälte det bort.

Alla är ett i gemenskapen med Kristus

¹¹ Kom därför ihåg att ni som var födda hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, utifrån den fysiska omskärelse som människor utför, ¹² kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utan medborgarskap i Israel, utan delaktighet i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud här i världen. ¹³ Men nu har ni i Kristus, ni som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristus blod.

¹⁴ Han är nämligen vår fred, han som gjorde de två till ett och rev ner fiendskapens skiljemur. ¹⁵ Han har i sin kropp tillintetgjort lagen med dess bud och föreskrifter, för att i sig skapa en ny människa av de två, och därmed stifta fred. ¹⁶ I denna enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, där han dödade fiendskapen. ¹⁷ Han kom med evangeliet om fred för er som var långt borta, och fred för dem som var nära. ¹⁸ Och nu kan vi båda genom honom komma inför Fadern, i en och samma Ande.

¹⁹ Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan har samma medborgarskap som de heliga och tillhör Guds husfolk. ²⁰ Ni är byggda på apostlarnas och profeternas^[a] grund, med Kristus Jesus själv som hörnsten. ²¹ Det är i honom som hela huset fogas samman, så att det byggs upp till ett heligt tempel i Herren. ²² I honom fogas också ni samman till en boning åt Gud i Anden.