Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Den gudfruktiges välsignelser
128 En vallfartssång.
Lycklig är den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Det du arbetat ihop får du äta av.
Du ska vara lycklig,
och det ska gå dig väl.
3 Din hustru ska likna en fruktbar vinstock i ditt hus
och dina barn olivplantor vid ditt bord.
4 Så välsignas den som fruktar Herren.
5 Herren ska välsigna dig från Sion.
Du ska få se Jerusalems välgång
så länge du lever,
6 och du ska få leva för att se dina barnbarn.
Frid över Israel!
22 Säg därför till Israels folk: ’Så säger Herren, Herren: Det är inte för er skull, israeliter, som jag gör detta, utan för mitt heliga namns skull, som ni har vanhelgat bland de folk ni har kommit till. 23 Jag vill visa mitt stora namns helighet, som har blivit vanhelgat bland folken, där ni har vanärat det. Då ska folken inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bland er visar mig helig inför dem.
24 Jag ska hämta er från folken, samla er från olika länder och leda er tillbaka hem till ert eget land. 25 Jag ska bestänka er med rent vatten, så att ni blir rena. Jag ska rena er från allt orent och från era avgudar. 26 Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta er få en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni lyder mina bud, håller mina stadgar och lever efter dem.
28 Ni ska bo i det land som jag gav era förfäder. Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 29 Jag ska befria er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden, ge er en rik skörd, och ni ska inte behöva drabbas av någon hungersnöd. 30 Ni ska få njuta av rika skördar från fruktträd och åkrar, och aldrig mer ska ni bland folken kunna hånas för att ni svälter. 31 Då ska ni komma ihåg ert onda leverne och era onda gärningar och avsky er själva för era synder och avskyvärdheter. 32 Det är dock inte för er egen skull jag gör det, säger Herren, Herren, det ska ni veta. Ni ska få blygas och skämmas för allt ni har gjort, israeliter.
Kvinnan som varit otrogen
[53 Sedan gick alla hem var och en till sitt. 8 1 Men Jesus gick ut till Olivberget. 2 Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. 3 Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, 4 och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. 5 Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”
6 De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev[a] på marken med fingret. 7 När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” 8 Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. 9 När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.
10 Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”
11 ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”][b]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.