Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 128

Herrens välsignelse i hemmet

¹ En vallfartssång.

Kopparormen

⁴ De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. ⁵ Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!" ⁶ Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. ⁷ Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket. ⁸ Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." ⁹ Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.

Kristus är större än Mose

3 Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till. ² Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus. ³ Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset. ⁴ Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. ⁵ Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. ⁶ Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.