Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Den gudfruktiges välsignelser

128 En vallfartssång.

Kopparormen

⁴ Sedan fortsatte de från berget Hor längs Sävhavet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt ⁵ och började protestera mot Gud och Mose. ”Varför har ni lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen?” gnällde de. ”Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr denna smaklösa mat!”

⁶ Då sände Herren giftiga ormar bland dem och många israeliter blev bitna och dog.

⁷ Folket kom till Mose och sa: ”Vi syndade när vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss!” Då bad Mose för folket ⁸ och Herren sa till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på ett banér! Den som blir biten av en orm ska se på den, så får han leva.”

⁹ Mose gjorde då en kopparorm och satte den upp på ett banér och när någon blev biten fick han leva, bara han såg på kopparormen.

Jesus är mäktigare än Mose

3 Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.

² Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus^[a]. ³ Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt. ⁴ För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.

⁵ Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas. ⁶ Men Kristus^[b] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.