Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Abram

(12:1—22:19)

Gud kallar Abram

12 Herren sa till Abram: ”Lämna ditt land, dina släktingar och din faders hus och gå till det land som jag ska visa dig!

⁴ Då bröt Abram upp, som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var 75 år gammal när han lämnade Harran.

Guds hjälp

121 En vallfartssång.

Abrahams tro

4 Vad kan vi då säga att Abraham, vår stamfar, kom fram till i fråga om detta? ² Om det nämligen var på grund av gärningar som Abraham blev rättfärdig, hade han kunnat vara stolt över det, men inte inför Gud. ³ Vad står det i Skriften? Jo, att ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”.^[a]

⁴ Den som arbetar får inte sin lön som en gåva, utan som en ersättning för något han har uträttat. ⁵ Men den som inte har gärningar att komma med utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, får sin tro räknad som rättfärdighet.

Löftet till Abraham gäller alla som tror

¹³ Det var alltså inte genom lagen som Abraham och hans ättlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴ Om nämligen de som lever efter lagen är arvingar, då skulle tron vara meningslös, och löftet skulle inte gälla. ¹⁵ Lagen för med sig vrede. Där ingen lag finns, där finns ingen överträdelse. ¹⁶ Därför är tron grunden för att det ska vara av nåd och löftet gälla för alla hans efterkommande, både för dem som har lagen och dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, ¹⁷ som det står skrivet: ”Jag ska låta dig bli far till många folk.”^[a] I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande och kallar på sådant som inte finns till som om det redan fanns till.

Nikodemos besöker Jesus om natten

3 Där fanns en farisé^[a] som hette Nikodemos och som var medlem i det judiska rådet^[b]. ² Han kom till Jesus en natt och sa: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som har kommit från Gud. Ingen kan göra sådana tecken som du gör om inte Gud är med honom.”

³ Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag dig: den som inte föds på nytt^[c] får aldrig se Guds rike.”

⁴ ”Hur kan någon födas på nytt när man är gammal?” undrade Nikodemos. ”Man kan väl inte komma in i sin moders liv och födas igen?”

⁵ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag dig: den som inte blir född av vatten och Ande får överhuvudtaget inte komma in i Guds rike. ⁶ Det som föds på mänskligt sätt är mänskligt, men det som föds av Anden är andligt. ⁷ Förvåna dig därför inte över att jag säger att ni måste födas på nytt^[d]. ⁸ Vinden^[e] blåser vart den vill. Du hör den blåsa men kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen. Så är det också med var och en som är född av Anden.”

⁹ ”Men hur är detta möjligt?” frågade Nikodemos.

¹⁰ Jesus svarade: ”Du är en Israels lärare och förstår inte det här? ¹¹ Ja, sannerligen säger jag dig: det vi talar om är sådant vi vet, och vi vittnar om det vi har sett, och ändå tar ni inte emot vårt vittnesbörd. ¹² Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar om det himmelska? ¹³ Ingen har ju stigit upp till himlen, utom Människosonen, som har kommit ner därifrån. ¹⁴ På samma sätt som Mose hängde upp kopparormen i öknen måste Människosonen lyftas upp^[f], ¹⁵ för att alla som tror på honom ska ha evigt liv.”^[g]

¹⁶ Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. ¹⁷ Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle räddas genom honom.

Jesus förvandlas på berget

(Mark 9:2-13; Luk 9:28-36)

17 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. ² Där förvandlades hans utseende inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita. ³ Sedan fick de se Mose och Elia stå och tala med Jesus.^{[a] 4} Då sa Petrus till Jesus: ”Herre, det är gott att få vara här. Om du vill kan jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.”

⁵ Men just som han sa det, sveptes de in i ett ljust moln som sänkte sig över dem och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje. Lyssna på honom!”

⁶ När lärjungarna hörde rösten blev de fruktansvärt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken. ⁷ Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. ”Res er upp”, sa han, ”var inte rädda!” ⁸ Och när de såg upp igen, såg de ingen annan än Jesus där.

⁹ På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda.”