Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, 17 utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag[a] du äter av det kommer du sannerligen att dö.”
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2 ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3 ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4 Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5 Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud[a], med kunskap om gott och ont.”
6 Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse
32 Av David. Maskil[a].
Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
den vars synd är utplånad.
2 Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
och vars ande är utan svek.
3 Så länge jag teg tynade jag bort
i min dagliga klagan.
4 Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla
5 Då bekände jag min synd för dig.
Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Och du förlät mig min syndaskuld. Séla
6 Därför ska alla fromma be till dig,
när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
kommer de inte att drabba dem.
7 Du är min tillflykt,
du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla
8 ”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.
Jag ska ge dig råd,
och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,
som måste kontrolleras med tygel och betsel
för att den ska komma till dig.”
10 Många sorger drabbar gudlösa människor,
men den som förtröstar på Herren
ska omslutas av hans nåd.
11 Gläd er i Herren och jubla, ni rättfärdiga,
sjung av glädje, ni rättsinniga.
Adam och Kristus
12 Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat. 13 Synden fanns i världen före lagen men räknas inte när det inte finns någon lag. 14 Döden härskade dock över alla människor som levde i tidsperioden mellan Adam och Mose, även över dem som inte hade syndat genom en överträdelse som Adam, han som var en förebild för honom som skulle komma. 15 Men det är inte på samma sätt med nåden som med överträdelsen. För om många måste dö för en enda människas överträdelse, så är Guds nåd och nådegåvan genom en enda människa, Jesus Kristus, oändligt mycket större för många.
16 Det är också stor skillnad mellan följderna av denne ende mans synd och Guds gåva. En enda mans synd ledde till en fällande dom, medan gåvan som följde efter mångas överträdelser ledde till frikännande. 17 Om nämligen en enda människas överträdelse gjorde så att döden fick makten genom denne ende, så ska nu de som får den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva i ännu högre grad få liv och makt genom en enda, Jesus Kristus.
18 Om alltså en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor, har också en endas rättfärdiga handling lett till rättfärdighet och liv för alla. 19 Genom att en enda människa var olydig blev alla syndare, men på samma sätt ska alla genom en enda människas lydnad bli rättfärdiga.
Jesus prövas av djävulen
(Mark 1:12-13; Luk 4:1-13)
4 Sedan fördes Jesus ut i ödemarken av Anden för att djävulen skulle pröva honom. 2 Under fyrtio dagar och fyrtio nätter åt han ingenting, och han blev till slut hungrig. 3 Då kom frestaren fram till honom och sa: ”Säg till de här stenarna att bli bröd, om du nu är Guds Son!”
4 Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd, utan av alla de ord som utgår ur Guds mun.[a]’ ”
5 Sedan tog djävulen honom med till den heliga staden och ställde honom högst upp på tempelmuren 6 och sa: ”Kasta dig ner, om du nu är Guds Son! Det står ju skrivet:
’Han ger sina änglar befallning om dig.
Med sina händer ska de bära dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.[b]’ ”
7 Men Jesus svarade honom: ”Det står också skrivet: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.[c]’ ”
8 Därefter tog djävulen med honom upp till toppen av ett mycket högt berg och lät honom se alla riken i världen och deras härlighet. 9 ”Allt detta ska jag ge dig”, sa han, ”om du bara faller ner och tillber mig.”
10 ”Försvinn, Satan”, svarade Jesus honom. ”Det står ju skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.[d]’ ”
11 Då lät djävulen honom vara, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.