Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 51
Bön om syndernas förlåtelse
1 För sångmästaren, en psalm av David, 2 när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.
3 Gud, var mig nådig enligt din godhet,
utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet.
4 Två mig ren från min missgärning,
rena mig från min synd.
5 Ty jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 Det är mot dig jag har syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar,
du är ren när du dömer.
7 Se, i synd är jag född,
och i synd blev jag till i min moders liv.
8 Du vill ju ha sanning i mitt innersta,
lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.
9 Rena mig med isop, så att jag blir ren,
två mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
utplåna alla mina missgärningar.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och tag inte din helige Ande ifrån mig.
14 Låt mig åter få jubla över din frälsning
och håll mig uppe med en villig ande.
15 Jag vill lära överträdarna dina vägar,
så att syndare omvänder sig till dig.
16 Rädda mig från blodskulder, Gud,
du min frälsnings Gud,
så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så skall min mun förkunna ditt lov.
18 Slaktoffren gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig sådana,
brännoffren tycker du inte om.
19 Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande,
ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör väl mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 Då skall du glädja dig åt rätta offer,
brännoffer och heloffer,
då skall tjurar offras på ditt altare.
III. DET GAMLA OCH DET NYA SION (Kap 58-66)
Falsk och äkta fasta
58 Ropa med full hals, håll ej tillbaka.
Höj upp din röst som en basun
och förkunna för mitt folk dess överträdelse,
för Jakobs hus dess synder.
2 Väl söker de mig dag ut och dag in
och vill ha kunskap om mina vägar,
som om de vore ett folk som övar rättfärdighet
och inte överger sin Guds domslut.
De frågar mig om rättfärdiga domslut
och vill att Gud skall komma dem nära.
3 "Varför fastar vi,
när du inte ser det,
varför späker vi oss,
när du inte märker det?"
Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till,
och alla era arbetare driver ni hårt.
4 Ni håller er fasta med kiv och trätor,
ni slåss med onda nävar.
Ni fastar inte på sådant sätt nu
att ni kan göra er röst hörd i höjden.
5 Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha,
en dag då människan ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet som ett sävstrå
och sätter sig i säcktyg och aska,
vill du kalla det att hålla fasta
och en dag till Herrens välbehag?
6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor,
lös okets band,
släpp de förtryckta fria,
bryt sönder alla ok,
7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige
skaffa de fattiga och hemlösa en boning,
kläd den nakne var du än ser honom
och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.
8 Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden
och ditt helande visa sig med hast.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet följa i dina spår.
9 Då skall Herren svara när du åkallar honom.
När du ropar, skall han säga: "Se, här är jag."
Om du gör dig av med varje slags ok,
om du slutar att peka finger och tala onda ord,
10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har
och mättar den som lider nöd,
då skall ditt ljus gå upp i mörkret
och din natt bli lik middagens ljus.
11 Och Herren skall alltid leda dig;
han skall mätta dig mitt i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du skall vara lik en vattenrik trädgård
och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.
12 Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna,
du skall återställa grundvalar från forntida släkten.
Du skall kallas "han som murar igen sprickor",
"han som återställer stigar, så att man kan bo i landet".
Vem är den störste i himmelriket?
18 I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" 2 Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4 Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. 5 Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Förförelser måste komma
6 Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. 7 Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln