Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens storhet och nåd
112 Halleluja!
Lycklig är den som fruktar Herren
och gläder sig över hans befallningar.
2 Hans barn blir mäktiga på jorden,
och de rättsinnigas generation blir välsignad.
3 Välstånd och rikedom finns i hans hus,
och hans rättfärdighet består för evigt.
4 Ett ljus bryter fram i mörkret för den rättsinnige,
den nådige, barmhärtige och rättfärdige.
5 Det går väl för den som är generös och ger lån,
den som handlar rättvist i allt han gör.
6 Han kommer aldrig på fall,
och den rättfärdiges minne består för evigt.
7 Han är inte rädd för dåliga nyheter,
han har en inre trygghet
och förtröstar på Herren.
8 Hans hjärta är lugnt,
han är inte rädd,
till sist får han se sina fiender falla.
9 Han strör ut och ger åt de fattiga.
Hans rättfärdighet består för evigt,
och hans horn blir upplyft och ärat[a].
10 Den gudlöse ser det,
han blir rasande och skär tänder.
Han förgås,
och de ondas längtan blir till intet.
Profetia över Ariel (Jerusalem)
29 Ve över Ariel, Ariel,
staden där David slog sig ner.
Lägg år till år,
låt högtidscykeln fullbordas.
2 Jag ska anfalla Ariel,
och då blir det sorg och klagan.
Ariel blir då min altarhärd[a].
3 Jag ska slå läger
och omringa dig med belägringstorn
och bygga upp vallar mot dig.
4 Du ska förnedras
och få tala krälande i gruset,
mumlande ur stoftet.
Som en spöklik röst från jorden
ska du stöna fram dina ord.
5 Men dina många fiender ska då bli som damm,
de våldsammas hop som agnar för vinden.
Oväntat och plötsligt ska det ske.
6 Härskarornas Herre ska själv gripa in,
med åska och dån och larm,
med storm och jordbävning
och flammor av förtärande eld.
7 Som en dröm, som en nattlig syn,
blir då hopen av alla folk
som stred mot Ariel,
anföll det, dess befästning
och belägrade det.
8 Som när en hungrig drömmer om att han äter
men fortfarande är hungrig när han vaknar,
och som när en törstig drömmer om att han dricker
men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen,
så blir det med hela den hop av folk och länder
som dragit ut i strid mot berget Sion.
9 Häpna och förundras!
Stirra er blinda, så att ni inget ser!
Var berusade, men inte av vin,
ragla, fast inte av öl!
10 Herren har låtit en sömnens ande drabba er.
Han har tillslutit era ögon
– profeternas –
och han har täckt över era huvuden
– siarnas.
11 För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.” 12 Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”
Tecken på sann vishet
13 Om någon bland er är vis och insiktsfull, ska han gå före med gott exempel och visa detta i praktisk handling, i vishet, utan att framhäva sig själv. 14 Men om ni bär bitter avundsjuka och själviskhet i era hjärtan, ska ni inte skryta och tala osanning. 15 En sådan vishet kommer inte från ovan, utan är jordisk, oandlig och demonisk. 16 Där det finns avundsjuka och själviska ambitioner, där finns oordning och all slags ondska.
17 Den vishet som kommer från ovan är för det första ren, men också fridsam, mild, hänsynsfull, full av barmhärtighet och godhet, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens skörd sås i frid och ges åt dem som verkar för frid.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.