Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁷ Slaktoffer och matoffer vill du inte ha
- du har öppnat mina öron -
    brännoffer och syndoffer begär du inte.
⁸ Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.
⁹ Att göra din vilja, min Gud, är min glädje,
din lag är i mitt hjärta."

¹⁰ Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet
i den stora församlingen.
    Se, jag tillsluter inte mina läppar,
du, Herre, vet det.
¹¹ Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta,
om din trofasthet och din frälsning
    talar jag.
Jag tiger inte om din nåd och din sanning
för den stora församlingen.

¹² Du, Herre, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig,
må din nåd och din sanning alltid bevara mig.
¹³ Ty lidanden omger mig,
    fler än jag kan räkna.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
    jag orkar inte se dem.
De är fler än håren på mitt huvud,
    och mitt mod har övergivit mig.

¹⁴ Herre, var mig nådig och rädda mig,
Herre, skynda till min hjälp!
¹⁵ Låt alla dem som står efter mitt liv
komma på skam och blygas.
    Låt dem som önskar mig olycka
vika tillbaka och blygas.
¹⁶ Låt dem häpna och skämmas som säger till mig:
    "Rätt åt dig, rätt åt dig!"
¹⁷ Må alla som söker dig jubla och vara glada i dig.
De som älskar din frälsning må alltid säga:
"Lovad vare Herren!"

53 Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?
² Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
    Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
³ Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
    så föraktad att vi räknade honom för intet.

⁴ Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
    medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
⁵ Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
    Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
⁶ Vi gick alla vilse som får,
    var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade Herren på honom.

⁷ Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
    Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
⁸ Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar
    att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
⁹ Bland de ogudaktiga fick han sin grav,
men hos en rik var han i sin död,
    ty han hade ingen orätt gjort,
och svek fanns inte i hans mun.

¹⁰ Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer,
    får han se avkomlingar och leva länge,
och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
¹¹ Genom den vedermöda hans själ har utstått
får han se^[a] och bli tillfreds.
    Genom sin kunskap^[b] förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga,
och deras skulder är det han som bär.
¹² Därför skall jag ge honom de många^[c] som hans del,
och de starka skall han få som byte,
    eftersom han utgav sitt liv i döden
och blev räknad bland förbrytare,
    han som bar de mångas synd
och trädde in i överträdarnas ställe.