Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 124

Tacksägelse för befrielse ur stor nöd

¹ En vallfartssång av David.

Gud sluter förbund med Noa

9 Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. ² Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. ³ Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta. ⁴ Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta, ⁵ och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.

⁸ Vidare sade Gud till Noa och hans söner: ⁹ "Se, jag skall upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er ¹⁰ och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. ¹¹ Jag skall upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer skall en flod komma och fördärva jorden." ¹² Och Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: ¹³ Min regnbåge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. ¹⁴ När jag låter moln stiga upp över jorden och regnbågen syns i skyn ¹⁵ skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet skall inte mer bli en flod som utplånar allt liv. ¹⁶ När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden." ¹⁷ Och Gud sade till Noa: "Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden."

³² Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. ³³ Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, ³⁴ släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. ³⁵ Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse. ³⁶ Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. ³⁷ De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. ³⁸ Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. ³⁹ Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. ⁴⁰ Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.