Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En förtvivlads bön
142 Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.
2 Jag ropar med hög röst till Herren,
jag ropar med hög röst till Herren
och ber om nåd.
3 Jag utgjuter min klagan inför honom,
jag berättar om min nöd för honom.
4 När jag är färdig att ge upp,
vet du hur jag har det.
På den väg jag går
har de lagt ut snaror för mig.
5 Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.
Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.
6 Jag ropar till dig, Herre, jag säger:
”Du är min tillflykt,
min del i de levandes land.”
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är förtvivlad.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa ditt namn.
Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,
för du har varit god mot mig.
Habackuks bön
3 En bön av profeten Habackuk, en klagosång.[a]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig
och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
ge dem till känna i denna tid.
Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Séla[b]
Hans majestät täcker himlen,
och jorden fylls av hans lov.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut ur hans hand,
och där är hans styrka dold.
5 Pest går framför honom,
farsot följer i hans spår.
6 Han står där,
och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser olyckan drabba Kushans tält
och Midjans boningar bävar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
när du drar fram med dina hästar
och dina segervagnar?
9 Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
och dina ord som pilar, med svuren ed.[c] Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
och kastar upp sina vågor.
11 Solen och månen står stilla i sina boningar,
vid skenet av dina flygande pilar,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 Du går fram över jorden i ilska
och trampar ner folken i vrede.
13 Du drar ut för att rädda ditt folk,
för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
och blottar det nerifrån och ända upp.[d] Séla
14 Med hans egna spjut
genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
och i skadeglädje sluka den betryckte[e]
som gömmer sig.
15 Du far fram på dina hästar över havet,
och de väldiga vattnen brusar.
16 Jag hör det och bävar i mitt innersta,
vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
som ska komma över det folk som anfaller oss.
5 Även om ni redan vet allt detta, vill jag ändå påminna er om att Herren[a] räddade sitt folk ur Egypten men sedan dödade dem som inte trodde.[b] 6 Och de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sitt rätta hem, dem håller han fängslade med eviga bojor i mörker fram till domen på den stora dagen.[c] 7 Så var det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. De levde på samma sätt i sexuell omoral och ägnade sig åt perversion. De är varnande exempel och straffas i evig eld.[d]
8 Men på samma sätt förnedrar dessa drömmare sina egna kroppar, förkastar auktoriteter[e] och hånar himmelska väsen,[f] 9 trots att inte ens ärkeängeln Mikael vågade anklaga djävulen eller håna honom när han kämpade med honom om Moses kropp. Han sa bara: ”Herren ska straffa dig.”[g] 10 Men dessa hånar sådant som de inte känner till. Vad de instinktivt fattar, likt oförståndiga djur, det förstör de sig själva med.
11 Ve dem! De följer Kains exempel.[h] Och liksom Bileam tjänar de pengar på villfarelse.[i] Men de ska gå under precis som Korach i sitt uppror.[j]
12 Dessa är skamfläckar vid era kärleksmåltider. De tillfredsställer bara sig själva och tar skamlöst för sig. De är moln utan regn och drivs undan av vinden.[k] De är döda träd som inte bär frukt när hösten kommer, uppryckta med rötterna, dubbelt döda. 13 De är havets vilda vågor som kastar upp sin skamliga smuts.[l] De är stjärnor som har kommit ur sin bana och för vilka ett evigt och kompakt mörker är reserverat.
14 Henok, som levde i den sjunde generationen efter Adam, profeterade om dessa: ”Se, Herren kommer tillsammans med sina tusentals heliga, 15 för att döma alla människor och överbevisa var och en om alla ogudaktiga handlingar de har begått i deras ogudaktighet och om alla dristiga ord som ogudaktiga syndare har talat mot honom.”[m] 16 Dessa gnäller och klagar och följer sina begär. De skryter vitt och brett om sig själva och smickrar samtidigt de människor som de själva kan ha nytta av.
Håll fast vid er tro på Jesus
17 Men ni, mina kära, kom ihåg vad vår Herre Jesus Kristus apostlar förutsade. 18 De sa till er: ”I den sista tiden ska det komma hädare som drivs av sina gudlösa begär.” 19 Dessa orsakar splittring. De drivs av sina naturliga instinkter; de har inte Anden.
20 Men ni, mina kära, ska uppbygga varandra i er allra heligaste tro och be i den heliga Anden. 21 Håll fast vid Guds kärlek, medan ni ser fram emot att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.