Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

² Gud, i stillhet lovprisas du i Sion,
    till dig uppfylls löftet.
³ Du hör bön,
    till dig kommer alla människor.
⁴ Mina syndiga ord är mig övermäktiga.
    Du försonar våra överträdelser.
⁵ Lycklig är den som du har utvalt
    till att komma nära dig och bo i dina förgårdar.
Vi fylls av det goda från ditt hus,
    det heliga i ditt tempel.

⁶ Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
    Gud, du vår räddare,
    du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven,
⁷ du som befäster bergen med makt,
    rustad med styrka,
⁸ du som stillar havens och vågornas brus
    och folkens larm.
⁹ De som bor långt bort fruktar för dina tecken.
    Från öster till väster framkallar du jubel.

¹⁰ Du tar hand om jorden och vattnar den,
    du gör den bördig, rik.
Guds flod är full av vatten.
    Du förbereder sådden,
    för så har du ordnat det.
¹¹ Du vattnar fårorna, jämnar de upplöjda fälten,
    låter regnskurar mjuka upp jorden,
    och du välsignar dess växt.
¹² Du kröner året med det goda,
    och dina vagnar fylls av överflöd.
¹³ Betesmarkerna i ödemarken grönskar,
    höjderna klär sig i glädjerop.
¹⁴ Ängarna fylls av fårhjordar,
    och dalarna täcks av säd.
Man sjunger och ropar av glädje.

2 Stöt i horn på Sion!
    Slå larm på mitt heliga berg,
så att alla som bor i landet darrar!

För Herrens dag kommer
    och är nära,
² en dag med mörker och moln,
    en dag så dunkel och svart.
Likt gryningen som breder ut sig över bergen
    kommer ett stort och mäktigt folk.
Dess like har aldrig tidigare funnits
    och kommer aldrig att finnas
bland kommande generationer.

³ Framför dem går en förtärande eld,
    bakom dem en brännande låga.
Framför dem ligger landet som Edens trädgård,
    men bakom dem är öde öken.
Ingenting undkommer.
⁴     De ser ut som hästar,
de drar fram som stridshästar.
⁵     Med ett skrammel som av stridsvagnar
drar de fram över bergstopparna,
    som en eld som dånar i strå,
som en mäktig armé på väg till strid.

⁶ Folk grips av ångest inför dem,
    allas ansikten bleknar.
⁷ Som hjältar drar de fram,
    som krigare tar de sig uppför muren.
Var och en marscherar rakt fram
    och bryter sig aldrig ur ledet.
⁸ Ingen tränger en annan.
    Var och en går sin väg rakt fram.
De tar sig genom vapnen
    utan att någon kan hindra dem.^[a]
9 De rusar in i staden,
    springer uppför muren,
klättrar in i husen
    och tar sig in genom fönstren som tjuvar.

¹⁰ Jorden darrar inför dem
    och himlen bävar.
Solen och månen förmörkas
    och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
¹¹ Herren låter sin röst höras
    framför sin här.
Mycket stor är hans armé,
    och stark är den som följer hans order.
Herrens dag är stor
    och mycket fruktansvärd.
Vem kan uthärda den?