Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

² Gud, i stillhet lovprisas du i Sion,
    till dig uppfylls löftet.
³ Du hör bön,
    till dig kommer alla människor.
⁴ Mina syndiga ord är mig övermäktiga.
    Du försonar våra överträdelser.
⁵ Lycklig är den som du har utvalt
    till att komma nära dig och bo i dina förgårdar.
Vi fylls av det goda från ditt hus,
    det heliga i ditt tempel.

⁶ Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
    Gud, du vår räddare,
    du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven,
⁷ du som befäster bergen med makt,
    rustad med styrka,
⁸ du som stillar havens och vågornas brus
    och folkens larm.
⁹ De som bor långt bort fruktar för dina tecken.
    Från öster till väster framkallar du jubel.

¹⁰ Du tar hand om jorden och vattnar den,
    du gör den bördig, rik.
Guds flod är full av vatten.
    Du förbereder sådden,
    för så har du ordnat det.
¹¹ Du vattnar fårorna, jämnar de upplöjda fälten,
    låter regnskurar mjuka upp jorden,
    och du välsignar dess växt.
¹² Du kröner året med det goda,
    och dina vagnar fylls av överflöd.
¹³ Betesmarkerna i ödemarken grönskar,
    höjderna klär sig i glädjerop.
¹⁴ Ängarna fylls av fårhjordar,
    och dalarna täcks av säd.
Man sjunger och ropar av glädje.

² Hör här, ni äldste,
    lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant hänt under hela er livstid
    eller under era förfäders tid?
³ Ni ska berätta detta för era barn,
    och de ska berätta det för sina,
    och deras barn vidare för nästa generation:
⁴ Det som gräshopporna^[a] lämnade kvar
    åt gräsgnagarna upp,
det som gräsgnagarna lämnade kvar
    åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade kvar
    åt gräsätarna upp.

⁵ Vakna, ni berusade, och gråt,
    klaga, ni drinkare!
För det nya vinet
    har ryckts bort från era läppar.
⁶ Ett folk har invaderat mitt land,
    starkt och oräkneligt,
med tänder som ett lejons
    och kindtänder som en lejoninnas.
⁷ Det har förstört min vingård
    och brutit mina fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken
    och lämnat grenarna vita.

⁸ Klaga som en jungfru,
    klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
⁹ Det är slut med mat- och dryckesoffren
    i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, klagar.
¹⁰     Fältet är förött,
marken klagar.
    Säden är förstörd,
det nya vinet förtorkat,
    och oljan sinar.

¹¹ Jordbrukarna står där med skam,
    vinodlarna klagar
för vetets och kornets skull,
    för åkerns skörd är förstörd.
¹² Vinstocken är förtorkad
    och fikonträdet vissnat.
Granatträd, palmer, äppelträd,
    alla markens träd har torkat ut
och människors glädje förtvinat.

¹⁵ Ve, vilken dag!
    Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
    från den Väldige.

¹⁶ Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,
    och glädjen och fröjden i vår Guds hus?
¹⁷ Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,
    förrådshusen ligger i ruiner
och sädesmagasinen i spillror,
    för säden har torkat bort.
¹⁸ Hur stönar inte boskapen!
    Boskapshjordarna irrar omkring,
då det finns inget bete för dem.
    Även fårhjordarna lider.

¹⁹ Till dig, Herre, ropar jag!
    En eld har förtärt de öppna betesmarkerna
och en låga bränt upp alla träd.
²⁰     Till och med de vilda djuren ropar till dig,
för bäckarna är uttorkade,
    och en eld har förtärt
de öppna betesmarkerna.