Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Förtröstan trots förföljelse
129 En vallfartssång.
”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
ska Israel säga,
2 ”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
Men de har inte besegrat mig.
3 Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
de har dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig.
Han har skurit av de gudlösas band.”
5 Alla som hatar Sion
ska vända tillbaka i skam.
6 De blir som gräs på taket,
som vissnar innan det börjar växa.
7 Den som skördar får inte en handfull av det,
och ingen binder samman en kärve av det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar:
”Herrens välsignelse är över er!
Vi välsignar er i Herrens namn.”
Jeremia och Sidkia
14 Kung Sidkia skickade efter profeten Jeremia och lät hämta honom till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sa till Jeremia: ”Det är något jag vill fråga dig om. Dölj inget för mig.” 15 Jeremia svarade Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd kommer du inte att lyssna på mig.” 16 Kung Sidkia svor då i hemlighet en ed till Jeremia och sa: ”Så sant Herren lever, han som gett oss livet, jag ska inte döda dig eller överlämna dig åt dem som är ute efter ditt liv.”
17 Då sa Jeremia till Sidkia: ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Om du överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva, och denna stad ska inte brännas ner, utan du och din familj ska få leva. 18 Men om du inte överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad ges i kaldéernas händer, och de ska bränna ner den, och du själv ska inte kunna komma undan dem.’ ”
19 Kung Sidkia sa till Jeremia: ”Jag är rädd för dem från Juda som gått över till kaldéerna, att man ska överlämna mig åt dem och de ska misshandla mig.” 20 Jeremia svarade: ”De kommer inte att överlämna dig. Lyssna nu bara till Herren, till det jag säger dig. Då ska det gå dig väl och ditt liv kommer att skonas. 21 Men om du vägrar kapitulera, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 22 Alla kvinnor som finns kvar i Juda kungs palats ska föras ut till den babyloniske kungens furstar. Dessa kvinnor ska säga:
’Dina vänner har förlett dig
och fått makt över dig.
När dina fötter sjönk i gyttjan
vände de dig ryggen.’
23 Alla dina hustrur och barn ska föras ut till kaldéerna, och du ska inte komma undan dem. Du kommer att bli tillfångatagen av kungen av Babylonien, och denna stad kommer att brännas ner.”
24 Då sa Sidkia till Jeremia: ”Låt inte någon få veta om detta samtal, så att du inte riskerar att dö. 25 Om furstarna får höra att jag har talat med dig, kommer de till dig och säger: ’Tala om för oss vad du sa till kungen! Dölj ingenting för oss, annars dödar vi dig. Berätta också vad kungen sa till dig!’ 26 Då ska du bara säga till dem: ’Jag vädjade till kungen att inte sända mig tillbaka till Jonatans hus, för att dö där.’ ”
27 Så kom alla furstarna till Jeremia och frågade ut honom. Han svarade precis som kungen hade befallt honom, och sedan sa de inget mer. Ingen hade ju hört samtalet. 28 Jeremia blev kvar på vaktgården, till den dag då Jerusalem intogs.
Dra inte en annan troende inför rätta
6 Hur kan någon bland er som ligger i tvist med en annan dra honom inför rätta inför de orättfärdiga, i stället för de heliga? 2 Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Om ni ska döma världen, skulle ni då inte kunna reda ut sådana här småsaker? 3 Vet ni inte att vi ska döma änglar? Då måste vi väl klara av vardagliga tvister. 4 Men nu när ni har sådana här tvister, ta då till domare sådana som församlingen ser ner på![a] 5 Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är vis nog att döma mellan sina troende syskon? 6 Men nu har en troende en rättstvist med en annan troende, och det framför ögonen på icke troende!
7 Att ni överhuvudtaget drar varandra inför rätta är ett nederlag för er. Varför inte bara acceptera en oförrätt eller ta en förlust? 8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, så att det drabbar era egna trossyskon!
9 Vet ni inte att ingen orättfärdig får ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som lever i sexuell omoral, som tillber avgudar, som är otrogen i sitt äktenskap eller som ägnar sig åt homosexualitet, 10 inte heller tjuvar, själviska människor, drinkare, förtalare eller de som lurar andra på pengar får ärva Guds rike. 11 Vissa av er levde tidigare på det sättet, men har nu tvättats rena, helgats och gjorts rättfärdiga i Herren Jesus Kristus namn och i vår Guds Ande.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.