Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

137 Vid Babylons floder satt vi och grät,
    när vi tänkte på Sion.
² Vi hängde upp våra harpor i pilträden,
³ för de som höll oss fångna bad oss sjunga,
    våra förtryckare^[a] krävde glädjesånger av oss:
    ”Sjung för oss en sång från Sion!”

5 Herre, kom ihåg allt som drabbat oss!
    Se vår förnedring!
² Vår egendom har beslagtagits av främlingar,
    våra hus ägs nu av utlänningar.
³ Vi har blivit faderlösa barn,
    våra mödrar är som änkor.
⁴ Vi måste betala för vattnet vi dricker,
    och vår ved får vi köpa.
⁵ Våra förföljare är alldeles inpå oss,
    vi är uttröttade men får ingen vila.
⁶ Vi har gett oss under Egypten och Assyrien
    för att få bröd att mätta oss med.
⁷ Våra förfäder syndade och finns inte mer,
    vi får bära deras skuld.
⁸ Slavar härskar över oss,
    och det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
⁹ Med risk för livet hämtar vi vårt bröd,
    för svärdet härjar i öknen.
¹⁰ Vår hud glöder som en ugn,
    vi är febriga av hunger.
¹¹ De har kränkt kvinnorna i Sion
    och flickorna i städerna i Juda.
¹² Furstarna har de hängt,
    och de äldste visas ingen respekt.
¹³ Unga män sliter vid kvarnstenarna,^[a]
    pojkar dignar under bördor av ved.
¹⁴ De gamla samlas inte längre i stadsporten,
    och de ungas musik har upphört.
¹⁵ Glädjen är borta ur våra hjärtan,
    vår dans har vänts till sorg.
¹⁶ Kronan har fallit från vårt huvud.
    Ve oss som syndade så!
¹⁷ Därför är vårt hjärta så tungt,
    därför har våra ögon blivit skumma.
¹⁸ Sions berg ligger öde,
    schakaler strövar omkring där.