Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
40 Då upptändes Herrens vrede mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 Han gav dem i hednafolkens hand,
så att de som hatade dem fick råda över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de blev kuvade under deras hand.
43 Han räddade dem många gånger,
men de hade ett upproriskt sinnelag
och sjönk allt djupare genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop.
45 Han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet inför alla
som fört dem i fångenskap.
47 Fräls oss, Herre, vår Gud,
och församla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och berömma oss av att lova dig.
48 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket skall säga: "Amen."
Halleluja!
12 Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas? 13 Herren svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem. 15 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Och jag skall sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag skall sända svärdet efter dem till dess att jag har gjort slut på dem.
Israels nöd vid Jerusalems undergång
17 Så säger Herren Sebaot:
Se er om efter gråterskor och kalla på dem så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma.
18 Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 Ty sorgesång hörs från Sion:
Hur har inte förödelse drabbat oss!
Hur har vi inte kommit på skam!
Vi måste ju överge landet,
ty de har rivit ner våra hem.
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång.
21 Ty döden stiger in genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Barnen utrotas från gatan
och de unga männen från torgen.
22 Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise skall inte berömma sig av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 Den som vill berömma sig,
han skall berömma sig av
att han har insikt
och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Ty däri har jag min glädje, säger Herren.
25 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall straffa alla omskurna som ändå är oomskurna: 26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken är alla oomskurna och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Petrus och Johannes inför Stora rådet
4 Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, 2 upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. 3 De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
5 Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda, 6 vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" 8 Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste, 9 eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, 10 så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. [a] 12 Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln