Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 94
Bön om Herrens hjälp mot fiender
1 Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram i glans!
2 Res dig, du jordens domare,
vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
3 Hur länge skall de ogudaktiga, Herre,
hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal,
Alla ogärningsmän förhäver sig.
5 Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de,
6 änkor och främlingar dräper de,
faderlösa mördar de.
7 De säger: " Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Besinna er, ni oförnuftiga bland folket,
ni dårar, när skall ni få förstånd?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd?
11 Herren känner människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
och undervisar från din lag
13 för att ge honom ro i onda dagar,
till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
17 Om inte Herren vore min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag sade: "Min fot vacklar",
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
då gladde din tröst min själ.
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
där de brukar våld i lagens namn,
21 där de angriper den rättfärdige
och fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren är för mig en borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott drabba dem själva,
han förgör dem för deras ondskas skull,
ja, Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
18 Men inte ens då vill jag göra helt slut på er, säger Herren. 19 Om ni då frågar: "Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?" skall du svara dem: "Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert."
20 Kungör detta för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 Skulle ni inte frukta mig, säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand till gräns för havet,
till en evig gräns som det inte kan överskrida.
Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting,
och hur de än brusar kan de inte komma över den.
23 Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24 De säger inte i sina hjärtan:
"Låt oss frukta Herren, vår Gud,
honom som ger regn i rätt tid både höst och vår
och som ger oss de bestämda skördeveckorna."
25 Era missgärningar har nu bringat detta i olag,
era synder håller detta goda borta från er.
26 Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur,
de sätter ut snaror och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
så är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 Deras onda gärningar vet inte av någon gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?
30 Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad skall ni göra
när slutet på detta kommer?
8 Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. 10 Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.[a] 11 Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, 12 medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. 13 Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln