Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁴ Deras tal är ett flöde av fräckheter,
    alla som gör orätt förhäver sig.
⁵ De krossar ditt folk, Herre,
    de förtrycker din arvedel.
⁶ Brutalt dödar de änkor och främlingar,
    och de mördar faderlösa barn.
⁷ ”Herren ser det inte”, säger de,
    ”Jakobs Gud märker det inte.”

⁸ Besinna er, ni vettlösa bland folket!
    Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga?
⁹ Skulle han som har planterat örat inte höra?
    Skulle han som har format ögat inte se?
¹⁰ Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa?
    Skulle han som undervisar människan inte veta?
¹¹ Herren känner människornas tankar
    och vet att de är tomhet.

¹² Lycklig är den som du, Herre, fostrar
    och undervisar utifrån din lag,
¹³ för att ge honom ro i onda tider,
    tills de gudlösas grav har grävts.
¹⁴ För Herren förkastar inte sitt folk,
    han överger inte sin arvedel.
¹⁵ Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen,
    och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det.

¹⁶ Vem vill stå upp för mig mot de onda?
    Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt?
¹⁷ Om inte Herren hade hjälpt mig,
    skulle jag snart bo i tystnaden.
¹⁸ När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,”
    då var din nåd mitt stöd, Herre.
¹⁹ När ångesten fyller mitt sinne,
    ger din tröst mig glädje.

²⁰ Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd,
    då orätt skipas i lagens namn?
²¹ De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige
    och dömer den oskyldige till döden.
²² Herren är min borg,
    min Gud är en tillflykt och en klippa för mig.
²³ Han låter deras orätt komma över dem själva,
    han krossar dem för deras ondska,
Herren, vår Gud förgör dem.

³ Herre, är det inte sanning dina ögon söker?
    Du slog dem, men de kände ingen smärta,
du krossade dem, men de vägrade ta varning.
    De har gjort sina ansikten hårda som sten
och vägrat vända om.
⁴     Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
    de känner inte till Herrens vilja
och vad Gud kräver.
⁵     Nu ska jag gå till de mäktiga
och tala med dem.
    De känner nog till Herrens vilja
och sin Guds krav.”
    Men också dessa hade enhälligt brutit oket
och slitit av banden.
⁶     Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem,
en varg från öknen ska störta sig över dem,
    en leopard ska lura utanför deras städer,
och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken.
    För deras synder är många,
och gång på gång har de avfallit.

⁷ ”Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar som inte är gudar.
    Jag gav dem allt de behövde,
men de var otrogna
    och trängdes vid de prostituerades hus.
⁸ De är som välfödda och lystna hingstar
    i sina begär efter andras hustrur.
⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådant?
    säger Herren.
Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

¹⁰ Gå upp mot vingårdsterrasserna
    och förstör dem,
men utplåna inte allt.
    Riv bort vinrankorna,
för de är inte Herrens.
¹¹     Folket i Israel och Juda
har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren.”

¹² De har ljugit om Herren
    och nonchalerat honom:
”Det kommer inget ont över oss.
    Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.
¹³ Profeternas tal är bara vind,
    de har inga ord från Gud att komma med.
De drabbas bara själva.”

”Eftersom ni talar så,
    ska jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved som den förtär.
¹⁵     Jag ska låta ett folk långt bortifrån
komma över er, ni israeliter,
    säger Herren,
ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden
    och vars språk du inte förstår,
vars tal du inte begriper.
¹⁶     Deras koger är som en öppen grav.
Alla är de tappra krigare.
¹⁷     De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska sluka dina får och din nötboskap,
    de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.
Dina befästa städer, som du förlitar dig på,
    ska de förgöra med svärd.