Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Gudsförnekelsens dårskap
(Ps 53)
14 För körledaren. Av David.
Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
det finns ingen som gör det goda.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna
för att se om det finns någon med förstånd,
någon som frågar efter Gud.
3 Men alla har vänt sig bort,
alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda,
inte en enda.
4 Förstår de då ingenting, alla de som gör orätt,
de som äter mitt folk som man äter bröd,
de som inte ber till Herren?
5 Men de ska bli skräckslagna,
för Gud är hos de rättfärdiga.
6 Ni hånar den fattiges planer,
men Herren är hans tillflykt.
7 O, att det från Sion kom räddning för Israel!
När Herren återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.
13 Se, som moln stiger han upp,
och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
bo kvar inom dig?
15 En röst förkunnar från Dan,
meddelar olycka från Efraims berg.
16 ”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17 Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18 ”Ditt levnadssätt och dina gärningar
har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”
19 Mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20 Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?
29 För ryttarnas och bågskyttarnas larm
tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
ingen bor kvar i dem.
30 Vad tänker du göra, du ödelagda?
Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.
31 Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”
11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är anställd och inte är en herde och fårens ägare överger fåren och springer sin väg när han ser vargen komma. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken. 13 Den anställde har ingen omsorg om fåren.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig 15 på samma sätt som Fadern känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord och en herde. 17 Fadern älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det bud jag har fått av min Fader.”
19 Dessa ord gav nytt upphov till oenighet bland judarna. 20 Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” 21 Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande bota dem som är blinda?”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.