Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 58
Gud skall döma de orättfärdiga
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David.
2 För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?
Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer,
era händer banar väg för våld i landet.
4 De ogudaktiga är avfälliga
ända från födelsen,
de lögnaktiga far vilse
alltifrån moderlivet.
5 De har gift i sig, likt ormens gift.
De liknar en döv huggorm,
som tillsluter sitt öra
6 så att han inte hör ormtjusaren,
som är så skicklig att besvärja.
7 Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!
8 Låt dem försvinna
likt vatten som rinner bort.
När någon skjuter sina pilar,
låt dem vara utan udd.
9 Låt honom vara lik snigeln,
som löses upp och utplånas,
lik en kvinnas ofullgångna foster
som inte får se solen.
10 Innan era grytor känner hettan från törnet
skall han svepa bort det med en stormvind
vare sig det är friskt eller brinner.
11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden,
han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
12 Och människorna skall säga:
"Den rättfärdige får sin lön,
det finns en Gud som dömer på jorden."
Juda och Israels otrohet
3 Han sade vidare: Om en man skiljer sig från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka till henne?
Skulle inte då det landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt med många älskare
och du skulle komma tillbaka till mig? säger Herren.
2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
Var har du inte låtit skända dig?
Vid vägarna satt du och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet genom din otukt och din ondska.
3 Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nyss ropat till mig:
"Min fader! Min ungdoms vän är du!"
5 "Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede för alltid?"
Så talade du och gjorde allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrivit otukt. 7 Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och givit henne skilsmässobrev för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick på samma sätt bort och bedrev otukt. 9 Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta utan endast i hyckleri, säger Herren.
11 Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig vara rättfärdigare än det otrogna Juda. 12 Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren, och skall inte vara vred för evigt. 13 Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.
Hälsning
1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan 2 och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet. 3 Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning. 4 Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.
Titus uppgift på Kreta
5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren[a] skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln