Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Gud dömer
58 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David. Miktam.
2 Talar ni verkligen rättfärdigt, ni ledare[a]?
Dömer ni rätt, ni människobarn?
3 Nej, innerst inne smider ni onda planer,
och med era händer förbereder ni våld i landet.
4 De gudlösa har gått vilse sedan de föddes,
sedan sin födelse har lögnarna irrat omkring.
5 De har gift som är som ormgift.
De är som en döv kobra som tillsluter sina öron,
6 som inte lyssnar till ormtjusaren,
hur skicklig denne än är med sina besvärjelser.
7 Krossa tänderna i deras mun, Gud,
bryt käkarna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
och när någon skjuter sina pilar, låt dem vara odugliga.[b]
9 Liksom snigeln som tynar bort medan den tar sig framåt,
och som ett dödfött barn,
låt dem aldrig få se solen.
10 Innan era grytor känner hettan av törnen,
gröna eller torra,
ska de onda svepas bort.
11 Den rättfärdige ska glädja sig när han ser hämnden.
Han ska vada i de gudlösas blod.
12 Då ska man säga:
”Den rättfärdige får sin lön,
och det finns en Gud som dömer på jorden.”
3 Om en man skiljer sig från sin hustru
och hon går ifrån honom
och gifter om sig,
får han gå tillbaka till henne?
Blir inte landet då helt vanhelgat?
Du har bedrivit otukt med många älskare,
skulle du då få komma tillbaka till mig? säger Herren.
2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
Var har du inte våldfört dig i otukt?
Du har suttit vid vägkanten
och väntat på dem
som en arab i öknen.
Du har vanhelgat landet
med din prostitution och din ondska.
3 Därför hölls regnskurarna tillbaka,
och något vårregn kom inte.
Du var fräck som en hora,
men du skämdes inte.
4 Och ändå har du nu ropat till mig:
’Far, du har varit min vän ända sedan jag var ung!
5 Kan en vän vredgas för evigt,
hålla fast vid sin vrede för alltid?’
Så talar du,
men du gör allt ont du kan.”
Israel och Juda som trolösa systrar
6 I kung Josias tid sa Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och bedrivit otukt där. 7 Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig efter att ha gjort allt detta. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg det. 8 Jag såg att trots att jag skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne ett skilsmässobrev för hennes otukts skull, skrämdes inte hennes trolösa syster Juda av det, utan gick ut hon också och bedrev otukt. 9 Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat utan låtsades bara, säger Herren.
11 Herren sa till mig: ”Det avfälliga Israel är rättfärdigare än det trolösa Juda. 12 Gå och förkunna detta budskap mot norr:
’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel,
säger Herren,
jag ska inte se på er med ovilja,
för jag är nådig,
säger Herren.
Jag ska inte vara vred i all evighet.
13 Men erkänn din skuld!
Du har gjort uppror mot Herren, din Gud,
och löpt hit och dit efter främmande gudar
under alla grönskande träd
och inte lyssnat på mig, säger Herren.’
14 Vänd om, ni trolösa barn, säger Herren. För jag är er herre[a] och ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.
Hälsning
1 Från Paulus, som är Guds tjänare och apostel[a] åt Jesus Kristus[b], sänd att föra Guds utvalda till tro och kunskap om sanningen, som leder till gudsfruktan 2 och som ger hopp om evigt liv. Gud, som aldrig ljuger, lovade det ju för oändligt länge sedan. 3 När tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtroddes åt mig i enlighet med en befallning från Gud, vår Frälsare.
4 Till Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro.
Nåd och frid från Gud, Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare.
Titus uppdrag på Kreta
5 Jag lämnade dig kvar på Kreta för att du skulle avsluta det som ännu inte var gjort och utse ledare i varje stad enligt mina instruktioner. 6 De ska vara män som det inte finns något att anmärka på, trogna i sitt äktenskap[c], och deras barn ska vara troende och inte kunna anklagas för ett vilt liv och olydnad.
7 Den som är församlingsledare har ansvar för Guds verk, och därför ska det inte finnas något att anmärka på hos honom. Han får inte verka överlägsen, inte ha ett häftigt humör, inte missbruka alkohol, inte vara våldsam eller ha begär efter pengar. 8 Han ska vara gästfri, älska att göra gott, vara självbehärskad och rättvis, helig och disciplinerad. 9 Han ska hålla sig till det pålitliga budskap och den lära han har fått undervisning om, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och tillrättavisa motståndarna.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.