Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

¹⁰ Hos dig får inte finnas någon främmande gud,
    och du får inte tillbe någon utländsk gud.
¹¹ Jag är Herren, din Gud,
    som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.

12 Herre, du är rättfärdig,
    när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
    Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?
²     Du planterar dem.
De växer och bär frukt.
    Du finns ofta på deras läppar
men är fjärran från deras hjärtan.
³     Men Herre, du känner mig och ser mig,
du prövar mina attityder gentemot dig.
    För bort dem som får att slaktas!
Avskilj dem för att dödas!
⁴     Hur länge måste landet sörja
och gräset på marken vissna bort?
    För invånarnas ondskas skull
går boskap och fåglar under.
    De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.”

⁷ Jag har övergett mitt hus,
    lämnat mitt arv,
överlämnat min älskade i hennes fienders hand.
⁸     Min arvedel har blivit mot mig
som ett skogens lejon,
    som höjt rösten mot mig,
och som jag därför hatar.
⁹     Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
    som omringas och attackeras av andra fåglar?^[b]
Gå, samla alla vilda djur,
    låt dem komma och äta!
¹⁰ Många herdar har fördärvat min vingård,
    trampat ner mitt land.
Mitt ljuvliga land
    har de förvandlat till en öde öken.
¹¹ De har gjort det till en ödemark.
    Sörjande och öde ligger det framför mig,
    och ingen bryr sig om det.
¹² Över de kala höjderna i öknen
    drar förhärjare fram.
Herrens svärd förtär allt
    från den ena ändan av landet till den andra.
    Det finns ingen fred för någon.
¹³ De har sått vete
    men fått skörda törne.
De har tröttat ut sig,
    men till ingen nytta.
Bär så skammen för er skörd,
    för Herrens glödande vredes skull.”