Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
1 Detta är ord av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna i Anatot i Benjamins land. 2 Herrens ord kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda, 3 och när Josias son Jojakim var kung i Juda, och ända till slutet av det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalems befolkning i femte månaden fördes bort i fångenskap.
11 Herrens ord kom till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[a].” 12 Herren sa till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord tills det fullföljs.”
13 Herrens ord kom till mig en andra gång: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta. Den lutar hitåt norrifrån.” 14 Herren sa till mig: ”Från norr kommer olycka att dra fram över alla som bor i landet. 15 Jag ska kalla samman alla folken från rikena i norr, säger Herren.
De ska komma och sätta upp var och en sin tron
framför Jerusalems portar
och längs dess murar
och vid alla städer i Juda.
16 Jag ska döma dem för all deras ondska
för att de har övergett mig,
tänt rökelse åt andra gudar
och tillbett dem som de själva har gjort.
17 Gör dig beredd! Stå upp och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, för då kommer jag att förskräcka dig inför dem. 18 I dag gör jag dig till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot Juda kungar, dess furstar och präster och folket i landet. 19 De ska anfalla dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, jag ska rädda dig.”
Lärjungarna plockar ax på sabbaten
(Matt 12:1-8; Mark 2:23-28)
6 En sabbat, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte hans lärjungar av ax, som de gnuggade mellan händerna och åt.
2 Men några av fariseerna sa: ”Varför gör ni så där? Det där är ju inte tillåtet på sabbaten.”
3 Då svarade Jesus dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?[a] 4 Han gick in i Guds hus och åt av skådebröden som bara prästerna får äta och delade sedan med sig till de andra.” 5 Sedan sa Jesus till dem: ”Människosonen är Herre över sabbaten.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.