Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 71
Bön om hjälp i ålderdomen
1 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 Var en klippa för mig där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som givit befallning om min frälsning,
du mitt bergfäste och min borg.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,
ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 Ty du är mitt hopp, Herre,
min förtröstan, Herre, allt ifrån min ungdom.
6 Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv,
dig gäller alltid mitt lov.
20 Vad bryr jag mig om rökelse
även om den kommer från Saba,
eller om bästa kalmus från fjärran land?
Era brännoffer har jag inte behag till
och era slaktoffer tycker jag inte om.
21 Därför säger Herren så:
Se, jag skall lägga stötestenar framför detta folk,
och på dem skall fäder och söner tillsammans snubbla,
grannar och vänner förgås.
22 Så säger Herren:
Se, ett folk kommer från landet i norr,
ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta ände.
23 De bär båge och lans,
de är grymma och skoningslösa.
Deras röst är som havets dån,
och på sina hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Sion.
24 Vi har hört ryktet om dem
våra händer sjunker ner,
ängslan griper oss,
ångest som hos en barnaföderska.
25 Gå inte ut på öppna fältet
och vandra ej på vägen,
ty fiendens svärd är där med skräck från alla sidor.
26 Du, mitt folk, min dotter, kläd dig i säcktyg,
rulla dig i aska,
höj sorgesång som efter ende sonen
och håll bitter dödsklagan.
Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss.
27 Jag har satt dig att pröva mitt folk
och gjort dig till en fast borg,
för att du skall lära känna och pröva deras vandel.
28 Alla är de förhärdade upprorsmakare,
som går med förtal,
de är som koppar och järn.
Alla handlar de fördärvligt.
29 Blåsbälgen pustar,
men ur elden kommer bara bly.
All ytterligare rening är förgäves,
de onda kan inte avlägsnas.
30 "Förkastat silver" kallar man dem,
ty Herren har förkastat dem.
I Tessalonika och Berea
17 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias." 4 Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt. 5 Men judarna blev avundsjuka och tog med sig en del löst folk från gatan och ställde till upplopp och oroligheter i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas och ville föra ut dem till folkmassan. 6 Men när de inte fann dem, släpade de Jason och några andra bröder till stadens styresmän[a] och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, 7 och Jason har tagit emot dem. De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung." 8 Folket och styresmännen blev förskräckta när de hörde detta, 9 och sedan Jason och de andra hade ställt borgen frigavs de.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln