Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 71
Bön om hjälp i ålderdomen
1 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 Var en klippa för mig där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som givit befallning om min frälsning,
du mitt bergfäste och min borg.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,
ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 Ty du är mitt hopp, Herre,
min förtröstan, Herre, allt ifrån min ungdom.
6 Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv,
dig gäller alltid mitt lov.
Jerusalem belägras men folket omvänder sig inte
6 Fly bort från Jerusalem, ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa,
res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem!
Ty en olycka hotar från norr
med stor förödelse.
2 Jag vill ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 Herdar skall komma över henne med sina hjordar.
De skall slå upp sina tält runt omkring henne
och beta av, var och en sitt stycke.
4 Rusta er till strid mot henne!
"Kom låt oss dra upp vid middagstid!
Men ve oss, dagen går mot sitt slut
och kvällens skuggor förlängs.
5 Kom, låt oss dra upp om natten
och förstöra hennes palats."
6 Ty så säger Herren Sebaot:
Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem!
Detta är staden som skall straffas.
Den är full av förtryck.
7 Som en källa låter vatten välla fram,
så låter den sin ondska välla ut.
Om våld och förödelse hör man där,
sår och slag är alltid inför mina ögon.
8 Låt varna dig, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig ifrån dig
och gör dig till en ödemark,
till ett land där ingen bor.
9 Så säger Herren Sebaot:
En efterskörd, som på en vinstock,
skall man bärga på kvarlevan av Israel.
Räck på nytt ut din hand,
som när man plockar druvor från rankorna.
10 Till vem skall jag tala
och för vem skall jag vittna, så att de hör?
Deras öron är tillslutna[a]
så att de inte kan höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
de vill inte veta av det.
11 Därför är jag fylld av Herrens vrede,
jag orkar inte hålla den tillbaka.
Töm ut den över barnen på gatan
och över alla unga män där de samlas.
Både man och kvinna skall drabbas,
också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.
12 Främlingar skall ta över deras hus,
deras åkrar och hustrur,
ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet,
säger Herren.
13 Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Både profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
14 De tar det lätt med att hela mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
15 De skall stå där med skam,
ty de har bedrivit avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
16 Så säger Herren:
"Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna.
Fråga efter den goda vägen
och vandra på den,
så skall ni finna ro för era själar."
Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den."
17 När jag satte väktare över er och sade:
"Lyssna till ljudet från hornet", svarade de:
"Vi vill inte lyssna."
18 Hör därför, ni hednafolk,
lägg noga märke till, du menighet,
vad som sker bland dem.
19 Hör du jord:
Se, jag skall låta olycka drabba detta folk,
frukten av deras tankar,
eftersom de inte har lyssnat på mina ord
utan har förkastat min lag.
3 Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
4 Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:
Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet,
när du tuktas av honom.[a]
6 Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son
som han har kär.
7 Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. 14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.[b] 17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak[c] såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln