Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁴ Dina fiender har skränat i ditt hus
    och ställt upp sina egna tecken där.
⁵ Det var som när man slår med yxor
    i en tät skog.
⁶ De slog sönder alla snidade paneler
    med yxor och bräckjärn.
⁷ De satte eld på din helgedom,
    så att den brann ner till grunden.
    De vanhelgade ditt namns boning.
⁸ De sa för sig själva:
    ”Vi ska krossa dem helt.”
    De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.

⁹ Vi ser inte våra tecken.
    Profeterna är borta.
    Ingen av oss vet hur länge detta varar.
¹⁰ Gud, hur länge ska fienden få håna?
    Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
¹¹ Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
    Dra fram den ur din mantel och förgör dem!

¹² Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
    Du kommer med räddning till jorden.

¹³ Med din styrka besegrade du Havet.
    Du klöv havsodjurens huvuden,
¹⁴ du krossade Leviatans huvuden
    och gav honom till mat åt öknens varelser.^[b]
15 Du öppnade källor och strömmar,
    du lät starka strömmar torka ut.
¹⁶ Både dag och natt är din egendom,
    och du satte dit både ljuset och solen.
¹⁷ Du har satt jordens gränser,
    och du skapade sommaren och vintern.

¹⁸ Men Herre, tänk på hur fienden hånar
    och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
¹⁹ Utlämna inte din turturduva^[c] åt dessa rovdjur,
    glöm inte dina hjälplösa för alltid.
²⁰ Kom ihåg ditt förbund!
    Landets mörka hörn är våldets boningar.
²¹ Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
    låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
²² Res dig, Gud, och försvara din sak!
    Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
²³ Ha inte överseende med dina motståndares skrik
    och fienders larm som ständigt hörs.

med sitt fruktade, stora, starka svärd
    straffa Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
    och döda odjuret i havet.

om den underbara vingården:
³     ”Jag, Herren, sköter om den.
    Jag vattnar den ständigt
och vakar över den dag och natt,
    för att ingen ska skada den.
⁴     Jag hyser ingen vrede.
Men om den ger mig törnen och tistlar,
    så ger jag mig i strid mot den
    och bränner upp alltsammans,
⁵ om man nu inte söker beskydd hos mig
    för att sluta fred med mig.
    Ja, måtte man sluta fred med mig.”

⁶ I kommande tider ska Jakob slå rot,
    Israel ska knoppas och blomma,
för att fylla hela världen med frukt.

⁷ Har han slagit dem
    som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpt dem
    som dess dråpare blev dräpta?
⁸ Nej, du stred mot folket
    genom att föra bort det i fångenskap,
de drevs bort med hans stormvind,
    som när den heta östanvinden blåser.
⁹ Så blir också Jakobs skuld försonad,
    och detta är priset för borttagandet av hans synd:
Han låter altarnas stenar
    krossas som kalkstenar,
och asherapålarna och rökelsealtarna
    ska aldrig resas igen.
¹⁰ Den befästa staden ligger öde,
    en övergiven boplats,
ödslig som en öken.
    Där betar och lägger sig kalvarna
och äter upp kvistarna.^[a]
11     När grenarna har torkat bryts de av,
och kvinnor kommer
    och gör upp eld med dem.
Sådant är detta folk, oförståndigt.
    Därför visar deras Skapare ingen barmhärtighet mot dem,
han som format dem visar ingen nåd.