Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Varför, Gud, har du förkastat oss
        för alltid?
    Varför ryker din vrede
        mot fåren i din hjord?
² Tänk på din församling
        som du vann i forna tider,
    din arvedels stam
        som du återlöste.
    Tänk på Sions berg
        där du tog din boning.

³ Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
    Allt i helgedomen
        har fienden förstört.
^4 (B) Dina motståndare skränade
        på platsen där du möter oss,
    de satte upp sina fälttecken
        som tecken.
⁵ Det var som när yxor höjs
    i en tät skog,
^6 (C) alla ornament slog de sönder
    med yxa och hacka.
^7 (D) De satte eld på din helgedom
    och vanhelgade ditt namns boning
        ända till grunden.
⁸ De sade i sina hjärtan:
        "Vi ska kuva dem fullständigt!"
    Alla Guds mötesplatser
        brände de ner i landet.
^9 (E) Vi ser inte våra tecken,
        ingen profet finns kvar
    och ingen av oss vet
        hur länge det varar.

¹⁰ Hur länge, Gud,
    ska fienden få håna
        och ständigt förakta ditt namn?
¹¹ Varför håller du tillbaka din hand,
        din högra hand?
    Dra fram den ur din famn
        och förgör dem!

^12 (F) Gud, min kung sedan urminnes tid,
    du som skapar frälsning på jorden!
^13 (G) Du delade havet med din makt,
    du krossade drakarnas huvuden
        på vattnet,
^14 (H) du knäckte Leviatans huvuden
    och gav honom till mat
        åt öknens skaror.
^15 (I) Du lät källa och bäck bryta fram,
    du lät starka strömmar torka ut.
^16 (J) Din är dagen, din är också natten,
    du har skapat ljuset^[a] och solen.
¹⁷ Du har fastställt jordens alla gränser.
    Sommar och vinter är skapade
        av dig.

¹⁸ Tänk på hur fienden hånar, Herre,
    hur ett dåraktigt folk
        föraktar ditt namn!
¹⁹ Ge inte din turturduvas själ
        åt vilddjuren,
    glöm inte dina förtrycktas liv
        för alltid!
²⁰ Tänk på förbundet,
    för landets mörka vrår
        är fulla av våldets nästen.
²¹ Låt inte den kuvade
        vända skamsen tillbaka,
    låt den förtryckte och fattige
        få prisa ditt namn.

^22 (K) Res dig, Gud, och för din talan!
    Tänk på hur dåren hånar dig
        dagen lång.
²³ Glöm inte dina fienders rop,
    det skrän som ständigt stiger
        från dina motståndare.

^24 (A) Som eldsflamman förtär strå
        och halm sjunker ihop i lågan,
    så ska deras rot ruttna bort
        och deras blomning flyga i väg
            som stoft,
    eftersom de förkastade
        Herren Sebaots lag
    och föraktade Israels Heliges ord.
^25 (B) Därför brinner Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han räcker ut sin hand mot det
        och slår det
    så att bergen darrar
        och döda kroppar ligger
            som orenhet på gatorna.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

^26 (C) Han reser ett baner
        för hednafolken i fjärran
    och lockar på dem
        från jordens ände.
    Och se, de kommer snabbt
        och med hast.
²⁷ Ingen bland dem
            är trött eller stapplar,
        ingen slumrar eller sover.
    Bältet runt deras höfter lossnar inte,
        deras skoremmar går inte av.
²⁸ Deras pilar är skarpa,
        alla deras bågar är spända.
    Hovarna på deras hästar
        är som av flinta,
    deras vagnshjul liknar
        stormvinden.
²⁹ Deras rop är som
    en lejonhonas rytande,
        de ryter som unga lejon.
    De morrar och griper sitt rov
        och bär bort det,
    och ingen finns som räddar.
^30 (D) På den dagen ska det dåna mot dem
        som när havet dånar.
    Ser man ut över landet
        är där mörker och nöd,
    ljuset förmörkas av töcken.

⁴⁹ Himlen är min tron^[c]
        och jorden är min fotpall.
    Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
        säger Herren,
    eller vad för en plats
        där jag kan vila?