Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁷ ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig.
    Jag är Gud, din Gud.
⁸ Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
    för dem har jag alltid framför mig.

²² Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
    för att jag inte ska slita er i stycken,
    och då kan ingen rädda er längre.
²³ Den som offrar tacksägelse ärar mig,
    och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”

² Hör, himlar, och lyssna, jord,
    för Herren talar.
”Barn som jag har fostrat och vårdat
    har vänt sig emot mig.
³ Oxen känner sin ägare
    och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inget,
    mitt folk förstår inte.”

⁴ Ve detta syndiga folk,
    tyngt av skuld,
de gudlösas avkomma,
    dessa vanartiga barn.
De har övergett Herren,
    föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.

⁵ Har ni inte blivit tillräckligt slagna,
    när ni fortsätter med ert trots?
Hela huvudet är sjukt
    och hela hjärtat försvagat.
⁶ Från foten till huvudet finns det ingenting helt,
    bara blåmärken, ärr och infekterade sår,
som inte är urkramade,
    som är utan förband,
som inte är behandlade med olja.

⁷ Ert land ligger i ruiner,
    och era städer är nerbrända.
Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.
    Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart^[a].
⁸ Dotter Sion har lämnats
    som en hydda i en vingård
eller ett vaktskjul på gurkfältet,
    som en belägrad stad.
⁹ Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,
    hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.