Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens dom
50 En psalm av Asaf[a].
Gud, Herren Gud, har talat,
och han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion i dess fullkomliga skönhet
träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
En uppslukande eld går framför honom
och en rasande storm omger honom.
4 Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
för att döma sitt folk.
5 ”Samla till mig mina fromma,
som ingår ett förbund med mig genom offer.”
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
för Gud är den som dömer. Séla
7 ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig.
Jag är Gud, din Gud.
8 Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
för dem har jag alltid framför mig.
22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
för att jag inte ska slita er i stycken,
och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”
18 För ondskan brinner som en eld
och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
och röken stiger mot skyn som en pelare.
19 Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20 Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
Alla hugger in på varandra:
21 Manasse äter Efraim
och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.
10 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar
och skriver förtryckande stadgar!
2 De förvränger rättvisan för de utsatta
och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.
De gör änkor till sitt byte
och plundrar de faderlösa.
3 Vad ska ni göra på räkenskapens dag,
när förödelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni då fly för att få hjälp?
Var ska ni lämna era skatter?
4 Inget annat återstår
än att huka sig bland de fängslade
eller falla bland de dräpta.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.
Stefanos försvarstal
7 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?”
2 Stefanos svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.[a] 3 Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska visa dig.’[b]
4 Därför flyttade Abraham från kaldéernas land och bosatte sig i Harran. Efter hans fars död ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. 5 Gud gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att hela landet skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar trots att Abraham ännu inte hade några barn.
6 Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. 7 ’Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de gå därifrån och tjäna mig på den här platsen.’[c]
8 Gud gav sedan Abraham omskärelsens förbund. Så när Abrahams son Isak föddes, omskar han honom på åttonde dagen. Isak blev sedan far till Jakob[d] och Jakob till de tolv stamfäderna.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.