Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens dom
50 En psalm av Asaf[a].
Gud, Herren Gud, har talat,
och han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion i dess fullkomliga skönhet
träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
En uppslukande eld går framför honom
och en rasande storm omger honom.
4 Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
för att döma sitt folk.
5 ”Samla till mig mina fromma,
som ingår ett förbund med mig genom offer.”
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
för Gud är den som dömer. Séla
7 ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig.
Jag är Gud, din Gud.
8 Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
för dem har jag alltid framför mig.
22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
för att jag inte ska slita er i stycken,
och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sände ett budskap mot Jakob,
och det föll ner över Israel.
9 Hela folket fick reda på det,
Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10 ”Tegelmurar har fallit,
men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11 Herren har rest Resins fiender mot dem
och hetsat upp deras fiender,
12 araméerna i öster och filistéerna i väster,
och med vidöppna gap ska de sluka Israel.
Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
utan hans hand är fortfarande lyft.
13 Men folket har inte vänt om
till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14 Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15 De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16 De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.
Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
utan fortfarande är hans hand lyft.
Guds löfte till Israels folk
9 Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här: 2 Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest. 3 Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän. 4 De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. 5 De är ättlingar till våra förfäder[a], och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.
6 Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel[b] är nämligen inte alla som härstammar från Israel. 7 På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”[c] 8 Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande. 9 Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”[d]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.