Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En oskyldig mans bön om Guds dom
7 En klagosång[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.
2 Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,
rädda mig från mina förföljare, befria mig!
3 Låt dem inte riva mig som lejon
och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om jag har handlat fel,
5 om jag har lönat min vän med ont
och plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,
trampa mitt liv till marken
och lägga min ära i stoftet. Séla
7 Herre! Res dig i din vrede,
stå upp mot mina fienders raseri!
Vakna upp, min Gud,
du som bestämmer domen.
8 Samla alla folken runt omkring dig,
regera över dem från höjden!
9 Herren är den som dömer folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter min integritet.
10 Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Den som prövar sinne och känslor[b] är en rättfärdig Gud.
11 Gud är min sköld,
han räddar de rättsinniga.
12 Gud dömer i rättfärdighet,
Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.
13 Om någon inte vill vända om,
slipar han sitt svärd,
spänner sin båge,
14 gör sitt dödande vapen redo
och tar fram sina brinnande pilar.
15 Se, denne är havande med orätt,
han avlar ofärd och föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup
men faller själv i den grop han grävt.
17 Olyckan han planerat kommer över honom själv,
våldet drabbar hans eget huvud.
18 Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.
Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
6 Jag gav er tomma magar[a]
i alla era städer,
jag lät er sakna bröd
på alla era orter.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
7 Jag höll också tillbaka regnet för er
ända till tre månader före skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
Det regnade på en åker
men inte på en annan,
som då torkade ut.
8 Från den ena staden efter den andra
stapplade man bort till en enda stad
för att hämta dricksvatten,
men det fanns aldrig tillräckligt.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
9 Många gånger lät jag era skördar drabbas av mjöldagg och mögel.
Era många vingårdar[b] och trädgårdar,
era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
10 Jag sände plågor till er
som en gång i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd,
och jag lät era hästar tas som byte.
Jag fyllde era näsor
med likstanken från ert läger.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
11 Jag lät ödeläggelse drabba er
på samma sätt som Guds ödeläggelse
av Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand ryckt ur elden.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
12 Därför ska jag göra så med dig, Israel.
Och när jag nu ska göra så med dig,
bered dig därför, Israel, att möta din Gud!
13 För se, han som formar bergen,
skapar vinden
och förkunnar för människan sina tankar,
han som gör morgonrodnaden till mörker
och går fram över jordens höjder,
Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
Älska varandra
11 Detta är budskapet som ni har hört från början, att vi ska älska varandra. 12 Vi ska inte likna Kain, som tillhörde den Onde och dödade sin bror.[a] Och varför dödade Kain honom? Jo, därför att han själv handlade fel, medan hans bror handlade rättfärdigt. 13 Var därför inte förvånade, syskon, om världen hatar er.
14 Vi vet att vi har gått från döden till livet, eftersom vi älskar våra trossyskon. Men den som inte älskar är kvar i döden. 15 Den som hatar sin bror är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv inom sig. 16 Jesus offrade sitt liv för oss, och genom detta vet vi vad verklig kärlek är. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för våra trossyskon.
17 Om någon som har allt vad han behöver här i världen ser en annan troende leva i fattigdom och ändå inte känner medlidande med denne, hur kan då Guds kärlek finnas kvar i honom?
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.