Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En hyllning till Gud och ett tack för befrielse

30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.

Kvinnans son blir sjuk och dör

¹⁸ En dag när pojken var större gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten. ¹⁹ Han klagade: ”Mitt huvud, mitt huvud!” ”Bär hem honom till hans mor”, sa då fadern till en av tjänarna.

²⁰ Tjänaren bar hem honom, och han satt i sin moders knä till middagstiden. Sedan dog han. ²¹ Då bar hon upp honom och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren. ²² Sedan meddelade hon sin man: ”Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till gudsmannen. Jag är snart tillbaka.”

²³ ”Varför just i dag? Det är ju varken nymånadsfest eller sabbat”, sa han. ”Var lugn”, svarade hon.

²⁴ Hon lät sadla åsnan och sa till tjänaren: ”Driv på! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.”

²⁵ Hon gav sig iväg, och när hon kom till gudsmannen på berget Karmel, fick han se henne på avstånd och sa till Gechasi: ”Titta, där är kvinnan från Shunem! ²⁶ Spring och möt henne och fråga hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.” ”Allting är bra”, sa hon till Gechasi.

²⁷ Men när hon kom fram till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Gechasi försökte få bort henne därifrån, men gudsmannen sa: ”Låt henne vara! Det är någonting som gör henne förtvivlad, och Herren har dolt det för mig och inte talat om för mig vad det är.”

²⁸ ”Det var väl inte jag som bad om att få en son? Bad jag inte dig att inte lura mig och ge mig falska förhoppningar?” sa hon.

Elisha uppväcker den döde pojken

²⁹ Då sa han till Gechasi: ”Fäst upp dina kläder, ta min stav och skynda dig iväg. Om du möter någon under vägen, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara inte. Lägg staven över barnets ansikte.”

³⁰ ”Nej, så sant Herren och du själv lever, jag lämnar dig inte”, sa barnets mor, och Elisha följde då med henne.

³¹ Gechasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände, varken ljud eller andra livstecken kom. Gechasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisha sa han: ”Pojken har inte vaknat upp.”

Insamlingen till de troende i Jerusalem

8 Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien. ² Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. ³ Jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt ⁴ kom de till mig och bad mycket enträget om att få vara med och hjälpa de heliga. ⁵ Men de gav inte bara vad vi hade väntat oss. Nej, de gav först och främst sig själva åt Herren, men även åt oss, efter Guds vilja.

⁶ Därför bad vi Titus fortsätta med det han påbörjat, så att kärleksgåvan skulle kunna slutföras bland er. ⁷ Ni har ju fått allting i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och kärlek till oss^[a]. Se nu till att ni även ger uttryck för dessa nådegåvor.