Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Tröst i tider av oro
77 (A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
11 (A) Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 (B) Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 (C) Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 (D) Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 (E) Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 (F) Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
Ahab dör
29 (A) Så drog Israels kung och Juda kung Joshafat upp mot Ramot i Gilead. 30 Och Israels kung sade till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden. 31 (B) Men Arams kung hade gett en befallning åt de trettiotvå befälhavarna över vagnarna och sagt: ”Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung.” 32 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: ”Det där är säkert Israels kung”, och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Joshafat upp ett rop. 33 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.
34 (C) Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad.” 35 Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen. 36 Vid solnedgången gick ett rop genom hären: ”Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!” 37 Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där. 38 (D) När man sköljde vagnen i dammen i Samaria[a], slickade hundarna hans blod och de prostituerade badade i det – precis som Herren hade sagt.
39 Vad som mer finns att säga om Ahab och allt som han gjorde, om elfenbenshuset[b] som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
40 Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.
51 Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Ahasja kung i Israel
52 Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.[a] 53 (A) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som fick Israel att synda.
5 (A) Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni ska förstå att vi består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte ska göra något ont – inte för att vi ska visa oss bestå provet, utan för att ni ska göra det som är gott.
Sedan får det gärna se ut som om vi inte klarade provet. 8 Vi kan ju inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen. 9 (B) Vi är glada när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni ska nå allt större mognad. 10 (C) Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation