Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds oföränderlighet och allmakt
93 Herren är kung.
Han är klädd i majestät.
Herren har klätt sig och utrustat sig med styrka.
Därför står jorden fast
och kan inte rubbas.
2 Din tron är fast grundad från urminnes tid,
du är till från evighet.
3 Floderna höjde sig, Herre,
floderna höjde sin röst,
floderna höjde sina dånande vågor.
4 Väldigare än bruset av stora vatten,
väldigare än havets mäktiga vågor
är Herren i höjden.
5 Dina befallningar står fasta,
och helighet omger ditt hus, Herre, för alltid.
20 Han befallde Hilkia och Achikam, Shafans son, Avdon, Mikas son, sekreteraren Shafan och sin assistent Asaja: 21 ”Gå och fråga Herren för mig och för den rest som finns kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som nu upptäckts! Herrens vrede är stor och har vällt ut över oss därför att våra förfäder inte har följt Herrens ord och inte handlat så som det står i denna bok.”
22 Hilkia och kungens män gick då till profetissan Hulda, hustru till Shallum, föreståndaren för klädkammaren, Tokhats son och Hasras sonson. Hon bodde i Jerusalem i Nya Staden. När de talade med henne om detta, 23 svarade hon dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 24 Så säger Herren: Jag kommer att låta olycka drabba denna plats och dess invånare, alla de förbannelser som är skrivna i boken och som har lästs för kungen av Juda. 25 De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom allt de gjort, och därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte släckas.’ 26 Säg till kungen av Juda, som skickade er hit för att fråga Herren: ’Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 27 Därför att du är bedrövad i ditt inre och har ödmjukat dig inför Gud, sedan du fått höra hans ord mot denna plats och dess invånare, och du har ödmjukat dig inför mig och rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren. 28 Jag ska låta dig dö och bli begravd bland dina fäder i ro. Du får slippa se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats och dess invånare.’ ”
De återvände till kungen med detta svar.
Josia reformerar gudstjänsten. Hans påskfirande
(2 Kung 23:1-3)
29 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 30 Han gick upp till Herrens hus tillsammans med alla män i Juda och invånarna i Jerusalem, präster och leviter och allt folk, både stora och små. Han läste för dem allt som stod i förbundsboken som upptäckts i Herrens hus. 31 Kungen stod vid sin på sin plats och förnyade inför Herren förbundet, för att de skulle hålla sig till Herren, lyda hans bud, förordningar och föreskrifter och med hela sitt hjärta och hela sin själ och fullgöra bestämmelserna som boken föreskrev. 32 Sedan lät han alla i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet, och invånarna i Jerusalem gjorde så, i enlighet med Guds, sina fäders Guds, förbund.
33 Sedan avlägsnade Josia alla avskyvärda gudar från israeliternas alla områden och fick alla som fanns i Israel att tjäna Herren, sina fäders Gud.
Så länge han levde vände de sig inte bort från Herren, sina fäders Gud.
25 Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. 26 Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias.
27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, 28 tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa:
29 ”Herre, nu kan jag, din tjänare, dö i frid,
så som du har lovat!
30 För nu har jag med egna ögon sett din frälsning,
31 som du har berett inför alla folk,
32 ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna
och ge ära åt ditt folk Israel.”
33 Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. 34 Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. 35 Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.”
36 Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung 37 och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön.
38 Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.